En kvinna är inte en mindre man

Kvinnor och män är strukturerade och utformade på olika sätt, och detta är i enlighet med Guds avsikt. Sunda förnuftetet och erfarenheten säger oss att kvinnor och män är olika. Det enda som behövs är att betrakta dem. Man märker då att de uppför sig olika, att de är strukturerade på olika sätt biologiskt, att de skiljer sig åt psykologiskt.

Den naturvetenskapliga forskningen har dock länge utgått från att kvinnor och män fysiologiskt och psykologiskt i allt väsentligt är likadana utom när det gäller den rent reproduktiva förmågan. Kvinnor har helt enkelt betraktats som en sorts småväxta män. Av ideologiska och opportunistiska skäl har forskare undvikit att studera den kvinnliga biologin eftersom påståenden om olikheter mellan könen har ansetts kunna skada den feministiska kampen för jämställdhet. Försök att ta upp sådana frågor har därför väckt stark kritik och riskerat att leda till uteblivna forskningsanslag. Här har vi alltså ett tydligt exempel på hur den rådande feministiska ideologin inte har handlat om att främja och uppvärdera kvinnan utan om att utplåna henne, att vägra erkänna hennes kvinnliga natur och i stället göra om den till en manlig.

Men sedan 1990-talet har ändå vissa modigare forskare börjat studera bl.a. hur den kvinnliga hjärnan fungerar. De har upptäckt att det finns genetiska, strukturella och funktionella skillnader mellan kvinnors och mäns hjärnor. Det finns också kemiska och hormonella skillnader. Män och kvinnor använder olika områden i hjärnan och olika neurala nätverk när de löser problem och upplever känslor samt när de processar språk. De centrala områdena för känslor och minnesbildning är större hos den kvinnliga hjärnan, liksom nätverken för språk och för att observera känslor hos andra. Kvinnor är bättre än män på att uttrycka känslor samt på att lägga märke till olika känslorelaterade händelser och lägga dem på minnet. Ofta kan en kvinna komma ihåg varje liten del av t.ex. ett samtal eller ett gräl, medan mannen knappt ens kommer ihåg att själva händelsen har ägt rum. Kvinnor är också överlägsna när det gäller förmågan att avläsa människors känslor och sinnestillstånd utifrån ansiktsuttryck, kroppsspråk och röster. Allt detta innebär att kvinnor har lättare än män för att upprätta djupa sociala relationer.

Kvinnans psykologi påverkas också av specifika hormoner, vilket även det bidrar till att kvinnor blir mera fokuserade på känslor och kommunikation. Männen däremot påverkas av andra hormoner på så sätt att de blir mindre kommunikativa och mera tävlingsinriktade. När det gäller strukturen på den manliga hjärnan har forskare funnit att mannen har mera utvecklade hjärncentrum för de områden som reglerar aktiv handling. Även de områden som registrerar hot och utlöser aggressiva reaktioner är mera utvecklade hos mannen, liksom området för sexualdriften. Män reagerar därför ofta på ett hastigt och aggressivt sätt vid en konflikt, medan kvinnor har större förmåga att undvika och försöka avvärja konflikter. Däremot blir den kvinnliga hjärnan djupare påverkad av den psykologiska stress som uppkommer vid en konflikt, liksom kvinnor är känsligare än män för psykologisk stress överhuvudtaget.

Kvinnans och mannens olika egenskaper och förmågor är enligt denna forskning i huvudsak medfödda. Det handlar alltså inte om skillnader som har uppkommit på grund av inflytande från olika sociala och kulturella faktorer, även om sådana faktorer självklart kan förstärka en redan befintlig egenskap eller förmåga.

Det är anmärkningsvärt hur väl dessa moderna forskningsrön överensstämmer med den traditionella katolska uppfattningen om kvinnans och mannens natur. Kvinnor har alltså på olika områden en större känslighet än män. Kvinnor är också skickliga när det gäller att uppmärksamma och förstå andra människors upplevelser och sinnestillstånd. De är bra på att kommunicera, uttrycka känslor och skapa djupa relationer till andra. Kvinnor har också en fallenhet för att lösa och undvika konflikter. Allt detta är egenskaper som är viktiga för att kunna ta hand om barn, ge dem omvårdnad och kärlek och leda deras känslomässiga, språkliga och psykologiska utveckling. Det är också egenskaper som behövs när det gäller att skapa ett gott och harmoniskt hemliv.

Mannens natur däremot innebär att han har en större förmåga till utåtriktad, aktiv handling. Han är också mera benägen att konkurrera och sträva efter att hävda sig i förhållande till andra. Han har förmågan att reagera omedelbart och kraftfullt vid hot och faror. Dessa egenskaper är alla av stort värde när det gäller att kunna försörja, leda och beskydda en familj.

Som vi har tagit upp i vår förra post kallas den här typen av specifika egenskaper hos kvinnan och mannen för olika naturliga inriktningar. Gud har utformat kvinnor och män och deras förmågor till att fungera på två specifika sätt. Ibland är det förstås en fråga om grad eftersom en del människor har starkare naturliga inriktningar än andra. Det sagda utesluter självklart inte heller t.ex. att vissa män kan vara mera känslosamma än vissa kvinnor eller att vissa kvinnor kan vara mera konkurrensinriktade än vissa män. I en del fall kan det då vara fråga om en god och värdefull egenskap hos just den mannen eller kvinnan, och i andra fall kan det handla om något oordnat som mannen eller kvinnan borde sträva efter att förändra. Men det väsentliga är att Gud genom själva strukturen hos sin skapelse har inrättat kvinnorna mot en sak och männen mot en annan. Kvinnan har fått det som hon behöver för att bli hustru och mor, och mannen det som han behöver för att kunna bli make och far. De naturliga inriktningarna är således alltid något gott och syftar till det goda.

Feminismen däremot kräver att kvinnans naturliga inriktning mot hem och barn blir nedvärderad och undertryckt. Kvinnan förväntas i stället förvärva de manliga egenskaper som krävs för att bli framgångsrik på arbetsmarknaden, helst inom näringslivet eller något annat manligt dominerat och extra konkurrensutsatt område. Kvinnans funktioner, det som hon är utformad för, förvandlas då plötsligt till en nackdel och ett hinder, liksom även flertalet av de specifikt kvinnliga egenskaperna. Kvinnans grundläggande natur kan dock inte förändras och det kan inte heller den naturliga lag för människan som Gud har inrättat. Enligt denna lag har kvinnan en naturlig rättighet att få vara kvar i sitt hem för att ta hand om hemmet och barnen. Men feminismen har berövat kvinnan hennes rättigheter. Feminismen innebär därför i själva verket både ett förtryck av kvinnan och ett förnekande av den naturliga lagen.