Delad föräldraledighet – ett feministiskt förtryck

S:t Josef överlämnar
barnet till dess mor

I posten En kvinna är inte en mindre man har vi talat om den naturliga ordning som Gud har upprättat när det gäller mannens och kvinnans specifika naturliga inriktningar och uppgifter i familjen. Vi talade om hur Gud genom själva strukturen hos sin skapelse har givit kvinnan en naturlig inriktning mot hem och barn samt om hur kvinnan därigenom har en naturlig rättighet att få vara kvar i sitt hem för att ta hand om hemmet och barnen. Vi skrev att feminismen strävar efter att utplåna den kvinnliga naturen och beröva kvinnan hennes rättigheter.

Vi kunde då inte ana att vi någon dag senare, vid en hastig genomläsning av ett nummer av Lokaltidningen Mitt i, skulle få en så tydlig illustration av hur djupt den feministiska ideologin har lyckats tränga in i och förvrida människors tänkande på det här området. Den nedan i sin helhet citerade insändaren kan skenbart verka absurd, men utgör i själva verket det logiska slutresultatet av rådande feministisk ideologi när det gäller den s.k. föräldraledigheten (feminister vill gärna avskaffa begreppen mor och far, mamma och pappa, genom att i stället så ofta som möjligt använda den könsneutrala termen förälder).

Mammor vägrar dela på ledigheten (Mitt i Lidingö, 2013-04-30)

Att lagstifta om delad föräldraledighet är ett måste för jämställdheten. Efter att ha varit hemma med mitt barn är min slutsats att det bästa man kan göra för sina barn är att dela jämlikt på ledigheten. Jag tycker inte att pappor och barn ska bli bestulna på denna tid tillsammans. I dag tar sig mammorna rätten och vägrar dela på denna tid med papporna, med dåliga ursäkter. Och papporna förstår inte vad de går miste om förrän det är för sent, då de tar några avslutande månader på ledigheten. I dag är det ingen valfrihet, så lagstifta så att det blir rättvist för alla. Allt för ofta vägrar kvinnorna släppa ifrån sig föräldradagar till papporna. Männen behöver ett jämställt lagstiftat stöd att få vara med sina barn. Freddan

Med tanke på att flertalet politiska partier numera har anslutit sig till den feministiska uppfattningen att männen bör ha lika stor del i vården av barnen som kvinnorna, är det inte osannolikt att ”Freddan” verkligen kommer att få den lagstiftning som han önskar sig. Det enda som kan förhindra en sådan utveckling är att vi börjar förstå och sätta värde på kvinnans natur, hennes förmåga att bära, föda, amma och ta hand om barn, och de naturliga rättigheter som följer därav. Vi måste börja kräva att även samhället och lagstiftningen respekterar dessa rättigheter, liksom också barnens rättigheter att inte berövas närheten och den tidiga anknytningen till sin mor. Därgenom kommer vi inte att ta ifrån männen något, eftersom männens naturliga rättigheter återfinns inom andra områden.

Vi som skriver på Philotheabloggen tror att det i första hand är kvinnorna som måste ta initiativet till en förändring eftersom många, om än felaktigt, menar att den nuvarande situationen är till förmån för just kvinnorna. Men det är förstås också av avgörande betydelse att männen förstår och återtar sitt ansvar som män när det gäller att återupprätta respekten för den naturliga lagen, först för egen del och sedan i familjen och samhället.

Uppdatering den 26 maj 2013

Vi noterar att feministiska politiker, denna gång inom Miljöpartiet, redan har börjat framföra krav i enlighet med ”Freddans” önskemål. Nedan återges rubriken på en debattartikel i Svenska Dagbladets nätupplaga den 24 maj 2013.

Papporna måste få rätt till hälften av dagarna

Miljöpartiets målsättning när det gäller föräldraförsäkringen borde sträcka sig längre än till att göra den tredelad. Eftersom MP är ett feministiskt parti bör frågan om en tudelning skrivas in i partiprogrammet, skriver flera miljöpartister.