Äktenskapets tre bona eller goda ting

En ung kvinna mottar sin älskades
bön om äktenskap

Äktenskapet är instiftat av Gud som en gåva till människorna. Det är Gud som har fastställt äktenskapets syften och de lagar som styr äktenskapet. Det enskilda äktenskapet mellan en viss man och en viss kvinna uppkommer däremot genom att mannen och kvinnan ger sitt fria samtycke till att ingå äktenskap med varandra. Mannen och kvinnan använder alltså sin fria vilja för att avgöra om de vill eller inte vill ingå ett äktenskap, men äktenskapets natur är inrättad av Gud och existerar helt oberoende av människans egen uppfattning eller vilja. Därför är det viktigt att känna till vad ett äktenskap egentligen innebär.

I S:t Augustinus (354-430) efterföljd lär Katolska kyrkans tradition att äktenskapet medför tre gåvor eller goda ting (bona på latin): öppenhet för barn (bonum prolis), trohet (bonum fidei) och sakramentalitet eller oupplöslighet (bonum sacramenti).

Bland äktenskapets tre gåvor har barnen den första och viktigaste platsen. Att ta emot de barn som Gud skänker och ge dem omsorg och uppfostran är äktenskapets primära syfte eller ändamål. Gud lärde oss detta när han instiftade äktenskapet i paradiset och sade till de första makarna: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden” (1 Mos. 1:28). Mänsklighetens Skapare vill alltså att människan ska vara hans medhjälpare för att frambringa nya människor. Vilken värdefull gåva detta är förstår man ännu bättre om man begrundar att människan är skapad till Guds avbild och att hennes yttersta mål är att lära känna och älska Gud för att till sist leva med honom för evigt i himmelen. Makarnas uppgift är alltså att föda, ta hand om och uppfostra nya medlemmar i Kristi Kyrka, medborgare i samma rike som helgonen. Eftersom detta är ett så stort och viktigt ansvar säger Guds och naturens lag att bruket av människans sexuella förmåga är en rätt och ett privilegium som endast tillkommer en man och en kvinna som är gifta med varandra.

Äktenskapets andra gåva är den ömsesidiga trohet och enhet mellan makarna som framgår av Guds ord i paradiset att mannen och kvinnan ”ska bli ett kött” (1 Mos. 2:24). För att äktenskapet ska kunna bevara sin helighet och okränkbarhet förbjuder den naturliga lagen inte bara handlingar som skadar makarnas enhet utan också oordnade tankar och begär. Detta har Kristus påmint om när han förklarade att ”var och en som med begärelse ser på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta” (Matt. 5:28). Men den äktenskapliga troheten innebär mycket mer än att bara avstå från skadliga handlingar och tankar. Troheten och enheten kan blomstra fritt först om makarna är förenade i en kärlek där de inte främst söker egna fördelar utan där mannen söker det som är gott för hustrun och hustrun det som är gott för mannen. Sådan kärlek är inte grundad på stundens lustkänslor eller nöje, utan på en djup tillgivenhet i hjärtat som uttrycks i handling, eftersom det ju är just i människans handlingar som det visar sig om hennes kärlek är äkta. Det yttersta syftet med makarnas kärlek är att de ska hjälpa varandra att forma och fullkomliga det inre livet så att de varje dag kan växa i kärlek till Gud och medmänniskorna och på så sätt uppnå helighet. Denna ömsesidiga hjälp mellan makarna är äktenskapets sekundära syfte eller ändamål.

Den tredje gåvan, sakramentaliteten, kan sägas utgöra äktenskapets fullkomning. Med sakramentalitet menas både det äktenskapliga bandets oupplöslighet och att Jesus Kristus har upphöjt äktenskapskontraktet mellan döpta till ett sakrament, dvs. ett verksamt medel för den gudomliga nåden eller hjälpen. Genom sitt lidande på korset har Kristus förtjänat den sakramentala nåd som fullkomnar och helgar den naturliga kärleken mellan mannen och hustrun så att deras äktenskap kan återspegla den fullkomliga och oupplösliga enhet som finns mellan Kristus och hans Kyrka. S:t Augustinus lär oss att makarna på ett visst sätt till och med blir konsekrerade genom äktenskapet. Makarna får del av och kan aldrig förlora den sakramentala nåden på motsvarande sätt som när en människa genom dopet eller prästvigningen blir avskild och får övernaturligt bistånd endera för det kristna livets uppgifter eller för den prästerliga tjänsten. Makarna kan hämta övernaturlig kraft från den skatt av nåd som de har fått i sakramentet. Därigenom kan de under hela sin livstid få hjälp med att fullgöra det ansvar och de uppgifter som ett äktenskap innebär, ansvar och uppgifter som utifrån ett enbart naturligt synsätt kan verka omöjliga att fullgöra.

Att äktenskapet till sin natur är oupplösligt bekräftade Jesus Kristus när han beträffande det första äktenskapet i paradiset sade: ”vad nu Gud har sammanfogat, det får människan inte åtskilja” (Matt. 19:6). Äktenskapets oupplöslighet medför en rad fördelar för makarna själva, för deras barn och för samhället. Först och främst ger det både kvinnan och mannen en fast försäkran om äktenskapets stabilitet. För att en människa ska kunna överlämna sig åt en annan på det intima och förtroendefulla sätt som hon gör i ett äktenskap kräver hennes egen natur, om hon lyssnar noga, att detta överlämnande är för alltid. Oupplösligheten utgör ett skydd både mot frestelser att lämna maken eller makan och mot rädslan för att själv bli övergiven vid motgångar, sjukdom eller ålderdom. I stället kan makarnas gemensamma liv uppfyllas av frid, trygghet och säkerhet. Oupplösligheten bidrar till att båda makarnas värdighet upprätthålls och underlättar den ömsesidiga hjälpen makarna emellan. För barnens del innebär äktenskapets oupplöslighet att de tillförsäkras att modern och fadern tillsammans tar hand om deras uppfostran och utbildning. Barnen får en säkerhet och en trygghet i familjen och i hemmet. Erfarenheten säger oss att stabila och trygga familjer frambringar stabila och trygga människor med god moral och goda vanor, vilket i sin tur innebär stora fördelar för samhället och det allmänna bästa.

Eftersom det är Gud som har skapat människan, är det Gud som allra bäst känner till vad som är gott för henne. Liksom allt annat som Gud har inrättat från världens begynnelse är äktenskapet ordnat på det sätt som är nödvändigt för att det ska kunna nå sitt syfte och bli som mest välgörande och välsignelsebringande för makarna, för deras barn och för samhället i stort. En av de allra viktigaste förutsättningarna för ett gott mänskligt liv och ett gott samhälle är att män och kvinnor återupptäcker äktenskapet i dess verkliga innebörd, innefattande öppenheten för barn, troheten och oupplösligheten.