Kristus är konung över alla människor och alla nationer

Vi har tidigare skrivit om att Kristus återigen måste bli mittpunkten och överhuvudet för vår civilisation och kultur om vi ska kunna återuppbygga ett gott och lyckligt samhälle (se t.ex. posten Vår kultur och den katolska mässan). Ett annat sätt att uttrycka denna tanke är att säga att vi måste arbeta för att återupprätta Kristi sociala konungadöme på jorden, dvs. Kristi rätt att styra både över enskilda människor och över våra samhällen.

Bibeln talar många gånger om att Kristus är en konung som har fått makten att härska över människorna. T.ex. säger profeten Jesaja att Kristi välde ska bli stort och att friden över hans konungadöme ska vara utan slut och att där ska råda rätt och rättfärdighet till evig tid (Jes. 9:6-7). Profeten Daniel säger att Kristus har fått makt och ära och konungadöme och att alla folk och nationer ska tjäna honom (Dan. 7:14). Ärkeängeln Gabriel berättade för jungfru Maria att Kristus, hennes son, skulle få en konungs tron och regera för evigt (Luk. 1:31-33). Även Kristus själv har bekräftat att han är en konung och att han har fått all makt i himmelen och på jorden (se t.ex. Joh. 18:37 och Matt. 28:18).

Många kristna tolkar detta tal om Kristus som konung på ett metaforiskt eller bildligt sätt. Men Kristi kungliga titel och makt är en sanning inte bara i metaforisk utan också i högst konkret och verklig betydelse. Kristus är vår konung redan till följd av sin natur eftersom han är både Gud och människa. Men Kristus innehar också en genom sina handlingar förvärvad rätt att vara konung över oss eftersom han har köpt oss fria från djävulens och dödens välde genom sitt blod.

Kristi kungliga makt är trefaldig. Kristus är människornas lagstiftare. De som håller hans bud och följer hans lagar visar därigenom sin kärlek till honom och han har lovat att de då också ska förbli i hans kärlek. Kristus är människornas domare. Han har makten och rätten att belöna eller straffa alla människor. Kristus innehar också den verkställande makten. Ingen kan undkomma hans lagar och de straff som han har fastställt för den som bryter mot dem.

Kristi konungadöme är i första hand av andligt slag och avser andliga frågor. Katolska kyrkan utgör Kristi rike på jorden, vilket är avsett att omfatta alla människor och alla länder. En människa blir medborgare i Kristi rike genom dopet som befriar henne från ondskans och mörkrets välde. Kristi rike begär av sina medborgare att de frigör sig från beroendet av rikedomar och världsliga ting, och att de strävar efter att få ett milt, kärleksfullt och förlåtande sinnelag som söker rättfärdighet och sanning. Kristi rike kräver också att de kristna tar på sig Kristi kors och delar hans lidande för världens frälsnings skull.

Men det vore ett allvarligt misstag att tro att Kristus inte har någon auktoritet alls i civila, världsliga frågor. Kristus har av sin Fader fått den yttersta och absoluta makten över allt skapat, även om han själv under sitt jordiska liv avstod från att ta den världsliga makten i besittning. När det gäller Kristi auktoritet finns det inte någon skillnad mellan den enskilda människan och familjen eller staten, eftersom alla människor, både kollektivt och individuellt, lyder under Kristi herravälde. Den världsliga makten, den civila regeringens och de civila myndigheternas makt, härrör ytterst från Kristus. Han är också upphovsmannen till lycka och sant välstånd för varje människa och för varje nation. Inte bara de enskilda människorna utan även ledarna för de olika nationerna har därför en skyldighet att offentligt hedra och vörda Kristus. Hans kungliga värdighet kräver att staten beaktar hans lag och de kristna principerna i sin lagstiftning och myndighetsutövning, och också när det gäller andra frågor som t.ex. skolväsendet. När människorna börjar förstå och erkänna att Kristus är konung, både i det privata och offentliga livet, kommer vi äntligen att få ta del av de stora välsignelser som hans rike innebär, välsignelser i form av ett fridfullt och välordnat samhälle med sann frihet och rättvisa, trygghet och fred.

Att meditera över sanningarna om Kristi konungadöme ger oss styrka och mod, och hjälper oss att forma våra liv efter det sanna kristna idealet. Om Kristus har fått all makt i himmelen och på jorden, om jag är friköpt från mörkrets välde genom Kristi dyrbara blod och ingår i hans rike, måste detta också innebära att ingen del av mig är undantagen från hans makt. Han måste vara konung över mitt förnuft, så att jag får en fast tro på de sanningar och den lära som han har uppenbarat. Han måste vara konung över min vilja, så att jag följer hans lagar och bud. Han måste vara konung över mitt hjärta, så att jag avvisar oordnade begär och i stället älskar honom över allt annat och håller mig enbart till honom. Han måste vara konung över min kropp, som är till för att hjälpa min själ att bli helig. Om vi mediterar över allt detta kommer vi med Guds nåd att kunna ta på oss och bära Kristi kors, inte som en tung börda utan med glädje, med kärlek och hängivenhet. Om vi så har kunnat leva våra liv i enlighet med Kristi rikes lagar kan vi också hoppas på att av honom bli räknade som goda och trogna tjänare och få dela den eviga härligheten och glädjen med honom i hans himmelska konungadöme.

För att ge alla en bättre möjlighet att förstå och ta till sig dessa viktiga sanningar har påven Pius XI instiftat en särskild fest till ära för Kristus konungen. I encyklikan Quas Primas förklarade påven innebörden av Kristus konungens fest och förordnade att den skulle firas i hela världen sista söndagen i oktober varje år. Påven förklarade att denna fest är särskilt viktig i vår tid när man förnekar Kristi herravälde över nationerna, när man förvägrar Kyrkan hennes rätt att undervisa mänskligheten och att stifta lagar och styra över människorna i allt som har med deras eviga frälsning att göra, när man skymfar Kyrkan genom att jämställa henne med och placera henne på samma nivå som falska religioner, när individer och stater gör uppror mot Kristi auktoritet med allt det onda som ett sådant uppror för med sig. Dessutom lever vi i en tid när våra nationer förolämpar Kristi namn genom sin underlåtenhet att hänvisa till honom i parlamenten och de internationella organisationerna. Just därför ankommer det på oss, skriver påven, att desto högre proklamera Kristi kungliga värdighet och makt, och desto starkare göra gällande Kristi rättigheter.