Abort en förutsättning för s.k. fri sexualitet

De två första människorna, Adam och Eva, övergav Guds lag och bröt mot hans bud för att de själva ville ”bli som Gud” (1 Mos. 3:1-6). Men följden blev i stället att de förlorade den ursprungliga lycka som Gud hade givit dem och att de underkastades dödens välde. De liberala och feministiska ideologierna har tyvärr inte lärt sig något av våra första förfäders öde, utan menar på motsvarande sätt att människan inte är bunden av någon gudomlig eller naturlig ordning, att hon är ”fri” att utforma sin egen lag, att hon är sin egen gud. När det gäller människans sexualitet menar de därför att människan har ”rätt” att utöva sin sexuella förmåga med vem och på vilket sätt hon önskar, så länge som det sker under frivilligt deltagande från de inblandade. Att kvinnor har erhållit denna ”rättighet” betraktas som ett av mänsklighetens största framsteg. Man skulle kunna säga att den s.k. fria sexualiteten på många sätt utgör en sorts överideologi i vårt samhälle. Den ingår i barnens utbildning från tidig ålder, den kommer till ständigt uttryck inom underhållnings-, reklam- och kulturbranschen, den tillmäts i medierna en betydelse som om det vore fråga om ett av livets högsta värden och en grundförutsättning för ett meningsfullt och lyckligt liv, framför allt för kvinnor.

I själva verket är det just kvinnan som har blivit det största offret vid genomförandet av ideologin om s.k. fri sexualitet. Kvinnan har förlorat den respekt och integritet som hon tidigare var i besittning av. Redan i grundskolan börjar påtryckningarna att hon ska följa det rådande sexualiserade modet som kräver att hon låter sin kropp bli exploaterad och utsatt för allas blickar och fantasier. Från fjorton-femtonårsåldern förväntas hon påbörja det aktiva sexuella liv som medierna och skolans sexualundervisning har utbildat henne i. Hon förväntas utlämna sin kropp till olika pojkar och män, inte bara på det naturliga sättet utan även på olika från porrbranschen hämtade onaturliga sätt. Hon har förlorat rätten till en långsiktig trohet, rätten till en ansvarstagande och sann kärlek, och har i stället blivit reducerad till ett flyktigt och utbytbart njutningsobjekt.

För att kunna fungera förutsätter ideologin om den ”fria” sexualiteten också att kvinnan manipulerar sin kropp och sin fruktsamhet med olika hormonella eller mekaniska medel, ofta med plågsamma, ibland till och med dödliga, biverkningar som följd. Kvinnans förmåga att bli mor, den kvinnliga naturens högsta uttryck och värdighet, blir under större delen av hennes liv förvandlad till något besvärande, något negativt och obehagligt, till ett hot. Och om av misstag ett litet barn ändå skulle bli till, är det kvinnan som måste betala det yttersta och fruktansvärda priset för upprätthållandet av den falska föreställningen om en sexualitet som är ”fri” och konsekvenslös. För att föräldrarna obehindrat ska kunna fortsätta med sina tidigare liv förväntas då kvinnan låta döda sitt barn, endera genom tabletter som framkallar ett missfall eller genom ett kirurgiskt ingrepp. Ofta innebär en abort för kvinnan att hon drabbas av svåra och livslånga psykiska sår.

Ändå kämpar liberalismens och feminismens företrädare så ursinnigt för att förhindra varje ifrågasättande av den nuvarande abortlagstiftningen. Den grundläggande orsaken måste just vara att om möjligheten till abort togs bort skulle det bli närmast omöjligt att upprätthålla deras fiktion om en sexualitet som primärt är till för att tillfredsställa människans njutningslystnad, en sexualitet som inte har några konsekvenser vare sig för de inblandade själva eller för någon annan, dvs. en sexualitet som är ”fri”. Det är därför som de i strid med vetenskap och förnuft vägrar ge upp argumentet att fostret är en del av kvinnans kropp som hon har rätt att göra vad hon vill med. Detta trots att vi numera känner till att ett foster har sina egna unika anlag, sina egna från modern klart urskiljbara celler, ett eget blodomlopp, eget hjärta, eget immunförsvar och ofta en helt annan blodgrupp än modern. Detta trots att vi numera kan ta del av bilder som visar hur fostret ser ut under varje vecka av dess utveckling. Men liberalismen och feminismen kräver av sina efterföljare att de förnekar verkligheten.

Dödandet av oskyldiga barn, och nedvärderandet och utnyttjandet av kvinnor, blir därför det yttersta och oundvikliga resultatet av liberalismens och feminismens samhällssystem, av människans försök att upprätta en samhällsordning utan hänsyn till Gud och hans lag. Det enda sättet att få ett slut på det nuvarande onda systemet är om människan börjar förstå och leva efter insikten att det är barnet, inte njutningen, som är den sexuella aktens högsta syfte och ändamål, om människan börjar betrakta det oupplösliga äktenskapet som ramen för sitt sexuella samliv så att barnet alltid kan vara önskat och välkomnat och kvinnan respekterad och aktad (läs gärna våra tidigare poster Om människans sexualitet och Äktenskapets tre bona eller goda ting). Med andra ord måste vi återigen börja bygga vårt samhälle med den naturliga och gudomliga ordningen som grund.

De som försöker diskutera de här svåra frågorna blir ofta anklagade för att vara fördömande gentemot de enskilda kvinnor som, ofta under svåra förhållanden och stor vånda, har genomgått en abort. Vi hoppas att vi har kunnat göra tydligt att vårt syfte i stället har varit att visa att inte bara de ofödda barnen utan även kvinnorna är offer under det nuvarande systemet. Vi har velat skildra den ideologi som är den främsta orsaken till att så många människor i Sverige idag hamnar i en situation där de väljer abort. På ett sätt kan man också säga att vi alla är medskyldiga till och ansvariga för det nuvarande systemet eftersom ingen av oss helt kan svära sig fri från Adams och Evas synd att vilja sätta sig över Guds lag och göra sig själv till Gud.

Enligt den kristna tron har ingen människa rätten och inte heller förmågan att döma en annan människa. Bara Kristus har rätten att döma, men han har också makten att förlåta, befria och upprätta, en makt som han utövar på ett mycket konkret sätt i biktens sakrament. Vi vill också påminna om att den människa som har tagit sig igenom livet fram till idag utan att ha varit inblandad i en abort, den människan har inte gjort detta på grund av någon egen förträfflighet eller godhet utan tack vare Guds nåd. Hon har därför ingen rätt att känna sig bättre än någon annan utan borde tvärtom se detta som en anledning till extra stor ödmjukhet.

Men det förhållandet att vi inte har rätten att döma någon enskild person får inte förväxlas med uppfattningen att det inte är tillåtet att berätta vad som är gott eller ont, rätt eller fel, sant eller falskt, enligt den naturliga och gudomliga ordningen. Tvärtom skulle det vara hänsynslöst att hålla tyst om den goda ordning som Gud i sin kärlek har utformat för oss.