Rosenkransen – de kristnas hjälp i striden

År 1214 plågades södra Frankrike av den heretiska sekt som brukar kallas för katarer eller albigenser. Katarerna ville bland annat avskaffa äktenskapet och förledde människor att ha förhållanden utan att vara gifta. S:t Dominikus, som levde vid denna tid, plågades mycket vid tanken på hur många människors själar som gick förlorade på grund av detta. Därför bad han oupphörligt under tre dagar och tre nätter och gjorde bot för att få veta hur man skulle kunna bekämpa katarernas villolära. Då visade sig Jungfru Maria för honom och sade att hon skulle berätta för honom vilket vapen den heliga Treenigheten vill använda sig av för att reformera världen. Hon fortsatte:

Jag vill att du ska veta att i denna sorts strid har murbräckan alltid varit Den angeliska Psaltaren, som är Nya testamentets hörnsten. Så om du vill nå dessa förhärdade själar och vinna dem för Gud, predika min Psaltare.

S:t Dominikus gjorde som Jungfru Maria hade sagt och bad och predikade hennes Psaltare (dvs. rosenkransen). Resultatet blev att tusentals katarer omvände sig och började leva ett kristet liv.

Vilken är då den närmare innebörden av Jungfru Marias ord? Först kan man lägga märke till att hon talar om en strid. När det gäller att bekämpa det falska och det onda, både inom oss själva och i världen, krävs det en verklig strid, det är fråga om ett verkligt krig.

Sedan talar Jungfru Maria om en murbräcka, något som också har en viktig innebörd. En murbräcka var en metallskodd ekbjälke som under antikens och medeltidens krig användes för att göra hål i fiendens fästningsmurar. Om många män hjälptes åt med att oupphörligt stöta murbräckan mot muren, uppkom det slutligen ett hål eller så rasade hela muren samman. Jungfru Maria liknar alltså rosenkransen vid en murbräcka eftersom alla Ave Maria-bönerna i rosenkransen försvagar och river ner djävulens makt.

Jungfru Maria kallar rosenkransen för Den angeliska Psaltaren. Boken Psaltaren i Bibeln innehåller 150 psalmer, de flesta skrivna av konung David. Sedan den äldsta kristna tiden har munkarna varje vecka reciterat dessa 150 psalmer. Så småningom uppkom seden bland de kristna att som en motsvarighet till de 150 psalmerna recitera 150 Ave Maria. Bönen Ave Maria (på svenska: Hell dig, Maria) inleds med den hälsning som ängeln Gabriel riktade till Jungfru Maria vid bebådelsen (Luk. 1:28). Bönen Ave Maria kallas därför också Den angeliska hälsningen eller Ängelns hälsning. Benämningen Den angeliska Psaltaren syftar alltså på de 150 Ave Maria som ingår i en hel rosenkrans.

Slutligen säger Jungfru Maria att Den angeliska Psaltaren är Nya testamentets hörnsten. Mysteriet eller hemligheten med att Gud själv blev människa för att återlösa människorna från syndens makt inleddes just med bebådelsen, då ängeln Gabriel hälsade Jungfru Maria med orden ”Hell dig, Maria, full av nåd” och sedan berättade om Jesu födelse. Jungfru Maria svarade ängeln: ”Se, jag är Herrens tjänarinna, må det ske med mig som du har sagt” (Luk. 1:38). Därigenom gav hon sitt fullständiga och frivilliga samtycke till att bli Guds Moder och vår Moder, och också till att bli den Kvinna som enligt vad Gud hade sagt till Adam och Eva skulle vara ormens, djävulens, fiende och krossa hans huvud (1 Mos. 3:15).

Rosenkransens makt har, utöver händelsen med S:t Dominikus och katarerna, bevisats vid många tillfällen i historien. Ett ytterligare exempel är när de muslimska ottomanerna år 1571 försökte invadera Europa och hotade de europeiska folken med fördärv och slaveri. Påven S:t Pius V uppmanade då den europeiska kristenheten inte bara till militär strid, utan också till andlig strid med hjälp av rosenkransen. Detta ledde till att de kristna furstarna den 7 oktober 1571 kunde vinna den avgörande segern mot muslimernas flotta vid Lepanto i Korintiska viken i Grekland. Det är därför som Kyrkan den 7 oktober varje år firar Rosenkransens fest (i Sverige dock den 8 oktober eftersom S:ta Birgitta firas den 7 oktober).

Så när vi blir betryckta över tillståndet i världen och i Kyrkan, och över våra egna brister, låt oss då inte ge upp hoppet utan i stället ta upp striden på Jungfru Marias sida med det vapen som hon själv har givit oss:

Hell dig, Maria, full av nåd.
Herren är med dig;
välsignad är du ibland kvinnor,
och välsignad är din livsfrukt, Jesus.
Heliga Maria, Guds Moder,
bed för oss syndare
nu och i vår dödsstund. Amen.

(Rosenkransen inleds med korstecknet och den apostoliska trosbekännelsen. Sedan beds Fader vår, 3 Hell dig, Maria och en Ära vare Fadern. Därefter beds för varje dekad – dvs. 10 pärlor – Fader vår, 10 Hell dig, Maria, en Ära vare Fadern och Fatimabönen. Under varje dekad mediterar man över en särskild händelse, hemlighet, i Jungfru Marias och Jesu liv, se närmare under avsnittet Inledning, De viktigaste bönerna, Rosenkransen i katekesen. Det är mycket lovvärt att bedja hela rosenkransen, dvs. 15 dekader, varje dag, men man kan också bedja enbart en tredjedel, dvs. 5 dekader. Vanligtvis ber man då de glädjerika hemligheterna på måndagar och torsdagar, de smärtorika hemligheterna på tisdagar och fredagar, och de ärorika hemligheterna på onsdagar, lördagar och söndagar.)