Målet för genusideologin – att utplåna familjen

En urmakare med sin familj

De s.k. genusvetenskapliga teorierna, eller genusideologin med en mera verklighetstrogen benämning, är ett feministiskt system som syftar till att urholka vår uppfattning om mannen och kvinnan och deras relation till varandra. Därigenom kan genusideologin uppnå sitt yttersta mål som är att utplåna den naturliga familjen bestående av en man, en kvinna och deras barn.

Fram tills nyligen har det alltid ansetts följa av sunda förnuftet att det är människans biologiska kön som bestämmer hennes sociala kön (det sistnämnda även kallat könsroller eller genus enligt feministisk terminologi). Människan har alltid ansetts vara endera man eller kvinna beroende på hennes biologiska utformning och det är denna utformning som har ansetts utgöra grunden för hennes specifika psykologi. Men genusideologin hävdar i stället att det är motsatsen som gäller, dvs. att manligt och kvinnligt beteende inte har någon nödvändig koppling till det biologiska könet utan att det snarare är människans sociala kön som bestämmer hennes biologiska kön. Enligt genusideologin är människans kön något som avgörs av önskemålen hos varje individ i ett samspel med den ”konstruktion” av olika sociala modeller eller kategorier som råder i ett visst samhälle. Eftersom könet alltså är beroende av människans önskningar och uppfostran, men inte av naturen, är det också fullt möjligt att efter eget val ändra sitt kön, både det sociala och det biologiska.

Som vanligt när det gäller feministiska teorier har de dock själva verkligheten emot sig. I verkligheten är det så att människans sexuella identitet är inskriven i varje cell i kroppen och kan avgöras genom ett enkelt DNA-test. Den manliga eller kvinnliga identiteten har sin grund i mannens eller kvinnans själva vara. En människa handlar i enlighet med den fysiska och psykiska utformning som hon har fått av sin Skapare, även om följderna av arvsynden eller av en skadlig uppfostran och utbildning kan medföra att Guds plan för människan blir förvanskad. Den som upplever sig ha en könsidentitet som strider mot hans eller hennes biologiska struktur kan därför inte bli hjälpt av ett kirurgiskt ingrepp utan behöver i stället annan form av hjälp. Det sagda utesluter dock självklart inte att det kan finnas vissa människor som lider av problem av rent medicinsk karaktär även på det här området. Vilken bedömning som ska göras i ett sådant undantagsfall är en fråga för medicinsk expertis att avgöra med beaktande av de etiska principer som vi har redogjort för.

Det primära syftet med den mänskliga sexualiteten är att ge upphov till nytt liv (jfr posten Om människans sexualitet). Detta är anledningen till att t.ex. homosexuella handlingar alltid inom kristenheten har ansetts strida mot den naturliga ordningen för människan. Samma uppfattning har också gällt inom alla andra kulturer där man har förstått vad den naturliga lagen säger på detta område. Men om den manliga respektive kvinnliga identiteten inte längre har sin grund i människans natur utan beror på hennes fria val innebär detta att människans bruk av sin sexualitet blir något som är helt frikopplat från hennes natur och därmed från det naturliga syftet med sexualiteten. Med ett sådant synsätt på manlig och kvinnlig identitet blir det därför möjligt för genusideologin att legitimera nästan varje tänkbar form av sexuellt beteende liksom varje samlevnadsform.

En annan anledning till att genusideologin försöker ”avnaturalisera” de sexuella skillnaderna mellan män och kvinnor är att dess företrädare hoppas att därigenom mera effektivt kunna uppnå den eftersträvade totala jämställdheten mellan könen, ända till den grad att mannen och kvinnan blir exakt likadana. Därigenom försöker genusideologin också förändra den naturliga synen på auktoriteten inom familjen, liksom uppfattningen om mannens och kvinnans olika uppgifter och ansvarsområden. Allt detta görs ofta under förevändningen att man vill befria kvinnan från förtryck och lidanden som hon har utsatts för genom tiderna. Men sådana problem kan aldrig lösas genom att ”frigöra” kvinnan från hennes naturliga inriktning mot och kallelse till att vara hustru och mor, och inte heller genom att kvinnan ”uppnår” autonomi och oberoende gentemot mannen. Att i strid med Guds och naturens lag verka för abort, preventivmedel och skilsmässa, och för att mödrar ska lämna bort sina barn för att ge sig ut på arbetsmarknaden, kommer aldrig att leda till ett gott liv för kvinnorna och inte heller till goda och respektfulla relationer mellan kvinnor och män. I stället kommer det att leda till att genusideologin uppnår sitt mål: utplånandet av den naturliga familjen och därmed utplånandet av själva grunden för ett gott samhälle och för goda, trygga och lyckliga människor.