Vad är en naturlig rättighet?

Vad menar vi egentligen när vi talar om att något är en naturlig rättighet? Vad innebär det att ha en sådan rättighet? Det är frågor som vi vill försöka svara på i denna post.

En rättighet är en moralisk maktbefogenhet. En rättighet ger innehavaren den moraliska makten att göra anspråk på att en viss sak (konkret eller abstrakt) tillkommer eller tillhör honom. I vissa fall ger rättigheten också den moraliska makten att kräva av andra att de utför eller avstår från en viss handling. Som ett exempel kan vi ta upp föräldrarnas naturliga rättigheter när det gäller barnens uppfostran och utbildning (jfr posten Föräldrars rätt att bestämma om sina barns skolgång). Dessa rättigheter innebär att föräldrar har den moraliska makten att besluta i frågor om hur deras barn ska uppfostras och vilken skola de ska gå i. Barnen i sin tur har en skyldighet att lyda sina föräldrar, till exempel genom att gå till den skola som föräldrarna har valt åt dem. De civila myndigheterna får inte lägga sig i föräldrarnas beslut på det här området.

En rättighet är endera absolut eller icke-absolut (villkorlig). En absolut rättighet är en rättighet som ingen under några omständigheter kan inkräkta på. En icke-absolut eller villkorlig rättighet är en rättighet som någon annan har den moraliska makten att begränsa eller upphäva. De absoluta rättigheterna är något som endast tillkommer Honom som är upphovsmannen till hela skapelsen. Ingen annan än Gud kan ha absoluta rättigheter. Eftersom hela skapelsen är beroende av Gud på alla sätt har Gud också en obegränsad rätt över skapelsen. Gud har en absolut rättighet att fritt förfoga över sin skapelse.

Människan som är en skapad varelse kan endast ha villkorliga rättigheter. Inte ens rätten till liv är en absolut rättighet. Eftersom det är Gud som har givit oss livet, har Gud också rätten att när som helst ta vårt liv. Också den naturliga lagen sätter upp gränser för människans rättigheter, inklusive rätten till livet. Till exempel har staten, som anförtrotts omsorgen om det allmänna bästa, enligt den naturliga lagen en villkorlig eller begränsad rätt över sina medborgares liv eftersom staten i krigstid har möjlighet att beordra vissa medborgare att riskera livet för att försvara sitt land. Föräldrarnas rättigheter över barnens uppfostran som vi har talat om ovan är också begränsad, dels av de skyldigheter som föräldrar har mot sina barn enligt den naturliga lagen, dels av att staten i undantagsfall har rätt att gripa in om föräldrarna på ett allvarligt sätt skulle brista i sina skyldigheter.

En civil rättighet är en rättighet som är meddelad genom den positiva, av människor stiftade lagen, dvs. en rättighet som individen har fått av staten. En naturlig rättighet däremot är given till människan direkt från den mänskliga naturens Skapare. En naturlig rättighet är en rätt eller maktbefogenhet som Gud har tillerkänt människan i kraft av själva det faktum att Han har givit henne en mänsklig natur, skapat henne till man eller till kvinna. Människans natur är utformad på det sätt som uttrycker Guds intentioner med henne. Men för att människan ska kunna uppnå sitt naturliga goda måste hon också ha rättigheten, den moraliska makten, att handla på det sätt som krävs för att nå detta mål. Därför har Gud givit henne makten över de ting som särskilt hör till hennes natur (vad som är naturligt för människan har vi skrivit mera om här). I samtliga fall är det den naturliga lagen som ger oss medlet för att avgöra vilka rättigheter som hör till människan och var gränserna går för en viss rättighet.

För att fortsätta med exemplet om föräldrars rättigheter över sina barn, så härrör dessa rättigheter från naturen hos den akt som mannen och kvinnan utförde när barnet blev till. Det omedelbara ändamålet med människans sexuella förmåga och den äktenskapliga akten är konceptionen av ett nytt liv (se gärna posten Om människans sexualitet). Men barnets tillblivelse och födelse är bara början, det yttersta ändamålet är att barnet ska utvecklas och fullkomnas till en vuxen människa med allt det som krävs för att kunna leva ett gott liv. Att vara förälder innefattar därför också att fullfölja det yttersta ändamålet med den äktenskapliga akten genom att ge barnen en god uppfostran och utbildning. Men för att kunna genomföra detta måste föräldrarna ha en moralisk maktbefogenhet på det här området som respekteras både av barnen och av de civila myndigheterna.

Människan har alltså inte fått sina naturliga rättigheter för att hon ska kunna utnyttja dem godtyckligt, till det som hon har lust med för stunden. Hon har fått de naturliga rättigheterna för att hon ska ha möjlighet att göra det som är gott, för henne själv, för familjen och för samhället. Människan har inte bara en rättighet utan också en moralisk skyldighet att handla på det sätt som den naturliga lagen föreskriver henne. Man skulle därför kunna säga att människans naturliga rättigheter är en spegelbild av hennes moraliska skyldigheter.