Mäns och kvinnors rädsla för livsavgörande beslut

En av Philotheabloggens läsare har skrivit till oss om sin egen livssituation som ofrivilligt ensamstående. De män som finns i hennes bekantskapskrets tänker mest på sina egna nöjen och vägrar att avgöra sig för en seriös relation och ett äktenskap. Hon skriver: ”att aldrig kunna säga ett definitivt ja till varandra mår man inte bra av, som kvinna i alla fall”. Hon uppmanar oss att ta upp frågan om varför människor, enligt henne framför allt män, inte längre kan bestämma sig för något utan i stället flyr från att fatta ett beslut.

Vi håller med om läsarens beskrivning av den mentalitet som är dominerande bland oss människor idag. Få människor vågar längre fatta ett beslut som skulle kunna binda upp dem för resten av livet. Det finns en instabilitet hos hela vår tidsålder, en avsaknad av uthållighet, principfasthet och trohet. Vi skulle här vilja ta upp två faktorer som vi tror har bidragit till att den moderna människan har hamnat i det här tillståndet.

Den ena faktorn är att vi har tillåtit oss att bli förslavade av våra oordnade och okontrollerade begär. Vi lever i en miljö där vi ständigt uppmuntras att ägna oss åt sådant som eggar och tillfredsställer våra sinnen och vår nöjeslystnad, men som skadar och smutsar ned vår själ. Det finns nästan inte någon ung människa idag som inte har blivit skadad av det pornografiska avskräde som omger oss, inte bara från den egentliga porrindustrin utan också från den allmänna film- och musikvärlden och från reklambranschen eftersom även dessa ofta hämtar sina uttryck just från pornografin. Därutöver blir vi skadade av allt möjligt annat som syftar till att ohämmat tillfredsställa våra instinkter och begär. Det kan till exempel handla om ett överdrivet, olämpligt eller omoraliskt bruk av mat, alkohol, musik, datorspel, TV eller internet. Allt det här försvagar karaktären, viljekraften och styrkan hos både män och kvinnor och gör att de inte längre klarar av att leva i ett livslångt äktenskap och bilda en familj.

Om en man låter sig dras in i den här typen av odisciplinerat leverne kommer han så småningom att förlora sin naturliga förmåga att fatta och hålla fast vid livsavgörande och krävande beslut. Hans naturliga styrka kommer att bli förminskad och han kommer inte att kunna vara ett fast stöd för dem som han, i egenskap av man, har i uppdrag att beskydda och ta hand om. Han kommer att bli effeminerad, oavsett hur vältränad och framgångsrik han än kan verka (se gärna också posten Mannen som upprätthållare av Guds ordning). Unga kvinnor kommer att lägga märke till det här och liksom den läsare som har skrivit till oss kommer de att plågas av svårigheten att hitta en man som kan bli en god make och en god far till deras barn. Detta gäller förstås särskilt den kvinna som för egen del strävar efter att upprätthålla ett kvinnligt ideal av trofasthet och självuppoffring så att hon själv ska kunna bli en god hustru och mor.

Den andra faktor som vi tror ligger bakom den instabilitet som utmärker vår tids människor är av mera filosofiskt slag. Destruktiva moderna filosofier har bidragit till att skapa en mentalitet i samhället som säger att förändring i sig alltid är något gott och att det nyare alltid är bättre. Den som lever på samma sätt som han alltid har gjort betraktas därför som omodern och inskränkt, man säger att han ”sitter fast i gamla vanor”. Den däremot som lever i ett tillstånd av ständig förändring ses som en mera högtstående och upplyst person som upplever livet mera intensivt. Den goda, ideala människan anses vara den som följer sina spontana känslor och gör det som känns ”spännande” eller ”utvecklande” för stunden. Man föreställer sig att det är människans rastlöshet och hennes av alla regler ohämmade frihet som skapar framsteg och civilisation. Man tror att moralregler och samhällsinstitutioner, som exempelvis äktenskapet, är något som förhindrar framsteg genom att de hämmar och reglerar människans frihet och begär.

I själva verket förhåller det sig förstås precis tvärtom. En av de främsta anledningarna till att vår kultur och civilisation håller på att förfalla i ett oroväckande tempo är just människornas instabilitet, obeständighet och oförmåga att fatta och vara trogna ett beslut. Moral handlar inte om att göra det man själv känner för i stunden, utan om att följa objektiva, oföränderliga principer. En dygdig människa, dvs. en god och verkligt stark människa, är en människa som har klarat av att anpassa sig själv och sitt liv till en objektiv moral grundad på människans natur och den naturliga lagen (vi har skrivit mera om vad som är naturligt för människan här). Det som god moral handlar om är just att klara av att utveckla goda vanor och en stabil och trogen karaktär.

Men för att kunna leva ett gott liv måste vi värja oss mot frestelsen att låta oss styras av våra sinnen och vår nöjeslystnad. Vi måste också befria oss från den felaktiga uppfattningen att ständiga förändringar är något som i sig är värdefullt och eftersträvansvärt. I stället måste vi våga avgöra oss för vår sanna uppgift i livet och sedan börja följa vår vilja i stället för våra oordnade känslor och begär. En sådan trohet är inte något enkelt och vi kommer säkert många gånger att vilja ge upp och fly bort. Men om vi ändå klarar av att vara ståndaktiga och trogna, kommer resultatet att bli ett liv som verkligen är meningsfullt, ett liv där vi kommer att kunna uppfylla vår verkliga kallelse som man eller kvinna och nå en lycka som är sann och bestående.