Mångkulturalismens kamp mot kristenheten

Vårt samhälle präglas idag av två destruktiva och aggressiva ideologier, nämligen genusideologin (en form av feminism) och den s.k. mångkulturalismen (som har möjliggjorts av liberalismen). I posten Målet för genusideologin – att utplåna familjen har vi beskrivit hur de som företräder genusideologin strävar efter att utplåna allt som hör samman med den naturliga familjen grundad på äktenskapet mellan man och kvinna. I denna post vill vi försöka beskriva hur mångkulturalismen på motsvarande sätt arbetar för att förinta själva den västerländska, kristna kulturen, dvs. kristenheten.

Sancta Maria Auxilium Christianorum

Med termen mångkulturalism syftar vi här på en ideologi som menar att ingen kultur i sig kan ha ett högre värde än någon annan kultur. Mångkulturalismens företrädare vill därför träna människor till att börja betrakta den egna, västerländska kulturen som endast en i mängden av lika högtstående kulturer och till att få en mental öppenhet gentemot de ”värden” som förekommer i andra kulturer. Men i praktiken brukar det vara så att de som förespråkar mångkulturalism uppvisar ett ganska ringa intresse för att själva sätta sig in i de idéer, seder och bruk som förekommer inom olika icke-västerländska kulturer. Däremot ägnar de mycket tid och kraft åt att attackera och svärta ned det kristna kulturella arvet och allt som kan associeras med det. Förklaringen kan sökas i den filosofiska grund som mångkulturalismen bygger på. Vi tänker då framför allt på filosofen Friedrich Nietzsche och den moraliska och kulturella värderelativism som har utvecklats i hans efterföljd. Denna värderelativism har sedan av mångkulturalisterna kombinerats med ett klasskampstänkande av marxistiskt slag och en därmed sammanhängande föreställning om det nödvändiga med en ”social krigsföring”. Mångkulturalister delar därför upp människorna i ett samhälle i förtryckta och förtryckare och strävar efter att bekriga de senare.

Nietzsche menade att ordet ”värde” betyder ”det som anses vara viktigt”. Enligt Nietzsche är alltså ett värde något som varierar från land till land, från århundrade till århundrade, från kultur till kultur. Dessutom menade Nietzsche att värden endast är ett uttryck för en viss grupps ”vilja till makt”. Det som ökar gruppens styrka och makt är ”värdefullt” och ”gott”, det som minskar gruppens makt är ”dåligt” eller ”ont”.

Om allt detta skulle stämma, då skulle alltså den kristna kulturen inte vara något annat än vita, heterosexuella, europeiska mäns konsolidering av sin egen makt genom utformandet av en kultur som framställer just deras specifika värden som det ideala. Och faktiskt är det just utifrån ett sådant synsätt som de kristendomsfientliga mångkulturalisterna bedriver sin aggressiva kamp. Därför kan de intala både sig själva och andra att de som förespråkar mångkulturalism är modiga och goda människor som försvarar olika förtryckta grupper genom att gå till angrepp mot de tidigare förtryckarna.

Men det som mångkulturalisterna vill förinta är alltså i själva verket de dogmer, moralnormer, sociala strukturer, seder och bruk som ingår i det begrepp och den historiska verklighet som utgörs av den kristna kulturen, av kristenheten. Som sin kanske viktigaste allierade har mångkulturalisterna den djupt rotade moral- och kulturrelativism som nästan alla människor numera lider av. Det är därför så viktigt att kunna genomskåda mångkulturalismen och förstå att dess egentliga mål är att avskaffa den kristna kulturen, att avskaffa den naturliga och gudomliga ordningen för människan och samhället. Nietzsche själv gjorde ingen hemlighet av denna målsättning. ”Gud är död” sade han, och därför ankommer det på människan, den nya övermänniskan, att sätta sig i Guds ställe och själv skapa sin egen moral, själv avgöra vad som är gott och ont. Vi kan här se hur ormens uråldriga uppmaning till Adam och Eva att äta av det förbjudna trädet för att själva bli som Gud (1 Mos. 3:1-5) är en frestelse som ständigt återkommer för människan i ständigt nya, lockande varianter. Men liksom för Adam och Eva kan det inte heller för oss idag föra något annat än död med sig om vi faller för ormens frestelse.