Far, mor och barn – länkar i Kyrkans kedja

När det gäller det övernaturliga liv som den kristne har fått genom dopet finns det inte någon skillnad mellan mannen och kvinnan, mellan barnet och den vuxne. Alla har på samma sätt i dopet fått del av den heliggörande nåden och har blivit upptagna som Guds barn genom Jesus Kristus. Alla döpta som är medlemmar av Kristi kyrka är därför ett i Kristus (Gal. 3:26-28).

Däremot är det så att Kristi kyrka på jorden är utformad som ett synligt samhälle och inom det samhället finns en särskild, av Gud inrättad ordning, en ordning som skulle kunna jämföras med en hierarkiskt ordnad kedja. Den första länken i Kyrkans kedja är Jesus Kristus själv, han som är huvudet för Kyrkan. Kristus undervisar sin Kyrka och livnär henne genom sin nåd, men som överhuvud förväntar han sig också att Kyrkan ska lyda honom och utföra hans vilja. Samtidigt var Kristus själv under sitt liv på jorden underordnad och fullkomligt lydig mot sin Fader i himmelen. Det var genom Kristi fullkomliga lydnad som han kunde utföra Guds kärleksfulla plan för att rädda människorna. Kristi storhet, det mest värdefulla i hans liv, består just i hans lydnad gentemot sin Fader. Kristus, som själv var Gud, ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. Och därför har Gud Fadern upphöjt honom över allting (Fil. 2:5-11).

Den andra länken efter Kristus i Kyrkans kedja är den katolske prästen. Prästen leder den lokala församlingen och representerar Kristus genom att varje dag i den heliga mässan förnya Kristi korsoffer. Prästen är samtidigt själv underställd sina överordnade inom Kyrkan, ytterst påven som är Kristi ställföreträdare och Kyrkans synliga överhuvud på jorden.

Den tredje länken i kedjan är familjefadern. Han leder, beskyddar och försörjer sin familj. Familjefadern är huvudet för familjen och har ansvar för de själar som familjen består av. Han inrättar sitt eget och familjens andliga och moraliska liv i enlighet med församlingsprästens undervisning om den katolska läran. Han rådfrågar gärna prästen i andliga och moraliska frågor. Mot sin hustru visar familjefadern den allra största respekt och uppmärksamhet. Han talar med henne om familjens angelägenheter och lyssnar på hennes förslag. Han förstår att ensam, utan sin hustrus hjälp, kan han inte göra något av bestående värde. Därför lägger han ned mycket kraft på att uppnå en harmonisk enhet med henne.

Den fjärde länken i Kyrkans kedja är hustrun och modern. Genom sin närvaro och sina omsorger skapar hon ett kärleksfullt och välordnat hem, förutsättningen för familjemedlemmarnas välbefinnande och fullkomning och för Kyrkans överlevnad. Hon hjälper sin make med uppdraget att ge näring åt barnens övernaturliga liv, att uppfostra och utbilda barnen och att utöva den nödvändiga föräldraauktoriteten över dem. Hon underordnar sig gärna sin make och samarbetar på så sätt med honom när det gäller familjens angelägenheter. Hon kan uppoffra en personlig önskan eller vilja för det högre värdet att bevara familjens enhet och harmoni. Men hon har en helig och okränkbar rätt, och också en skyldighet, att aldrig medverka till något som strider mot den gudomliga lagen eller mot hennes plikter som kristen kvinna, hustru och mor.

Den sista länken, den länk som fullbordar Kyrkans hierarkiska kedja, är barnen. Barnen medverkar till sin egen utveckling och fullkomning genom att lyda sina föräldrar och genom att ge föräldrarna den respekt som tillkommer dem.

Något som är underbart att lägga märke till är att Jesus Kristus själv utgör kedjans båda yttersta länkar, både den första och den sista. När Jesus levde på jorden var också han ett litet barn och levde i ödmjukhet och lydnad gentemot sin mor och sin fosterfar, han var dem underdånig (Luk. 2:51). Och på samma gång är han överhuvudet över hela Kyrkan. Därför skulle man kunna säga att Jesus Kristus själv binder ihop och förenar hela kedjan.

Detta kristna synsätt hjälper oss att komma bort från de falska liberala och feministiska idéerna om jämlikhet och jämställdhet. Vi får hjälp att komma ur en villfarelse som många av oss lider av, villfarelsen att ojämlikhet är detsamma som underlägsenhet. Gud har önskat och inrättat ett samhälle med många olika roller och uppgifter, något som av nödvändighet också en innebär en ojämlikhet eftersom det annars skulle bli omöjligt att uppnå en harmonisk helhet. Men en sådan ojämlikhet utgör inte något hinder mot att leva ett fullkomligt liv, vilket det heliga Jesusbarnet så tydligt visar oss. Jesus själv visar oss skönheten i Guds ordning, skönheten i att acceptera, älska och fullt ut leva den kallelse som Gud har givit till var och en av oss här på jorden.