Abort ur ett psykologiskt perspektiv

Det kanske viktigaste kravet på det idealsamhälle som förespråkas av liberaler och feminister är att människorna där har ”rätten” att från tidig ålder och utan några moraliska begränsningar ägna sig åt alla de naturliga och onaturliga sexuella handlingar som de kan känna lust till för stunden, s.k. fri sexualitet. För kvinnans del betraktas detta som en ”frigörelse”, en ”rätt till självbestämmande” och, förstås, som en äntligen uppnådd ”jämställdhet” med mannen. Men i själva verket är det fråga om ett utnyttjande av kvinnan i en omfattning som aldrig tidigare har förekommit i det kristna Västerlandets historia. Kvinnan har förlorat sin rätt till respekt och integritet, sin rätt till en trogen och ansvarstagande kärlek. I stället har hon reducerats till ett utbytbart redskap för att tillfredsställa mannens sexuella begär. Hennes förmåga att bli mor, den höga värdighet som hela hennes kvinnliga natur är inrättad mot, har under större delen av hennes liv förvandlats till något besvärande och hotfullt, till något som hon måste underkuva med alla medel. Det enda vederlag hon har fått för allt som hon har förlorat, den enda ”belöning” som liberalerna och feministerna erbjuder henne, är möjligheten till en destruktiv och hedonistisk upplevelse av sexuell njutning.

Allt detta har vi tidigare skrivit utförligare om. Då förklarade vi också hur denna falska uppfattning om syftet med människans sexualitet förutsätter att det finns en ”rätt” för kvinnan att göra abort. Om ett barn trots alla ansträngningar att undvika det ändå skulle bli till måste det finnas en ”rätt” för kvinnan att göra sig av med barnet så att fiktionen om en ”fri” och konsekvenslös sexualitet ska kunna upprätthållas. Vi nämnde då hur detta är anledningen till liberalernas och feministernas ursinniga kamp för att förhindra varje ifrågasättande av den nuvarande abortlagstiftningen.

Men därutöver tror vi att det också finns en djupare, psykologisk förklaring till varför enskilda kvinnor så starkt hävdar en rätt att göra abort. Denna förklaring har sin grund i kvinnans psykologiska upplevelse vid en ofrivillig graviditet, oavsett om hon verkligen har befunnit sig i en sådan situation eller om hon bara föreställer sig den.

Vi tänker oss en kvinna som har blivit så påverkad av den liberala och feministiska propaganda som vi beskrev inledningsvis att hon av fri vilja lever i en sexuell relation som enbart syftar till att hon själv och hennes ”partner” ska uppnå största möjliga njutning. Hon kanske betraktar sig själv som en jämställd, framgångsrik och självständig kvinna och är helt övertygad om att detta är den ”livsstil” som hon trivs med allra bäst. Men trots att hon har intalat sig själv allt detta så tror vi att den kvinna som lever i en sådan relation ändå alltid innerst inne känner sig utnyttjad och illa behandlad av mannen. Hon känner att något är fel med detta sätt att leva, att hennes verkliga, kvinnliga natur blir förtryckt och missaktad. Och om hon då plötsligt skulle upptäcka att hon är gravid och mannen inte gläder sig över detta och stöder henne utan kanske i stället blir upprörd och avståndstagande, då blir hennes känsla av att vara utnyttjad och illa behandlad ännu starkare. Hennes spontana reaktion blir då desperation och ilska och ett krav på att få hävda sig själv, ett krav på att få upprättelse genom att vara den som själv har rätten att avgöra vad som ska ske med hennes framtid. Hon kräver att det enbart ska vara hon själv och ingen annan som har rätten att avgöra om hon ska föda och ta hand om ett barn med den totala omvandling av hela hennes tillvaro som detta kommer att medföra.

Om i den situationen någon skulle säga till kvinnan att abort är fel och att hon är skyldig att genomgå en graviditet och en förlossning, att hon är skyldig att ensam åta sig den sexuella aktens livsomvandlande konsekvenser, och särskilt om det skulle vara en man som hävdar detta, kommer hon att uppfatta påpekandet som ytterligare ett övergrepp, som ytterligare ett uttryck för ett manligt förtryck. Psykologiskt kommer ett sådant påpekande därför endast att förstärka hennes känsla av nödvändigheten av en absolut och oinskränkt rätt för kvinnor att göra abort.

Denna psykologiska upplevelse av abort som en rätt till självhävdelse gentemot ett upplevt förtryck tror vi är en viktig förklaring till varför varje försök att ta upp abortfrågan leder till så upprörda och aggressiva känslor och till en så irrationell vägran att ta till sig vetenskapliga och moraliska argument mot abort. Vi kan här se hur mannens omoraliska och till sin egentliga karaktär aggressiva utnyttjande av kvinnan leder till hennes eget aggressiva handlande mot den som är allra svagast, mot det ofödda barnet.

Om vi talar om abortfrågan får vi därför inte glömma bort att också berätta om hur Gud har tänkt sig att relationen mellan mannen och kvinnan egentligen ska vara. Vi får inte glömma bort att berätta om hur Gud redan från början har instiftat äktenskapet som en tredelad gåva till mannen och kvinnan, med öppenhet för barn, med trohet och med oupplöslighet. Om en kvinna lever med sin man i ett sådant äktenskap, om hon vet att barnet i hennes moderliv alltid är något underbart och välkommet, om hon alltid kan räkna med mannens trohet, beskydd och livsvaraktiga kärlek, då kommer hon inte längre att känna sig utnyttjad och illa behandlad. I stället för desperation och ilska kommer hon då att kunna känna en förväntansfull glädje över det nya liv som hon bär inom sig. I stället för att vilja döda det lilla barnet kommer hon då att vilja försvara det med all sin kraft om det skulle hotas av någon fara.