Kristet äktenskap kontra polygami eller månggifte

Efter att ha legaliserat skilsmässor och drivit igenom lagstiftning om s.k. könsneutrala äktenskap verkar det senaste liberala projektet nu vara att införa vad som tydligen kallas för ”antalsneutrala” äktenskap, dvs. polygami eller månggifte. Enligt liberal uppfattning är nämligen ”den godtyckliga normen monogami”, dvs. att man bara får gifta sig med en person, diskriminerande gentemot de individer som önskar gifta sig med flera personer. Lagstiftning som tillåter polygami förespråkas redan av många politiska ungdomsförbund, av partiet Feministiskt initiativ samt av politiker inom Centerpartiet genom ett för några år sedan presenterat förslag till idéprogram (som dock inte antogs).

Även medierna har börjat intensifiera sin propaganda för en normalisering av vad man kallar för ”polyrelationer”. Ett exempel är det senaste numret (2015-04-02) av den Bonnierägda tidningen Amelia, enligt egen uppgift Sveriges mest lästa magasin för kvinnor och ”en livsstilstidning för kvinnor som vill förbättra sitt liv”. I artikeln Polyfamiljen Fridland/Engström bryter normen får Amelias läsare möta en kvinna och två män som ”är kära i varandra. Alla tre och lika mycket. Egentligen är det inte konstigare än så”. Enligt artikeln var kvinnan och den ene av männen gifta och hade fyra barn när de lärde känna en bisexuell kollega som var sambo och hade ett barn. Artikeln berättar hur makarna och kollegan efter en firmafest ”hamnade i bastun tillsammans” och hur sedan ”ingen ville välja eftersom alla hade känslor för de andra”. De bestämde sig därför för att flytta ihop och bor nu i samma hus alla tre, tillsammans med de fem barnen. Det som grumlar de tre huvudpersonernas lycka är dock att de inte kan gifta sig på grund av nuvarande lagstiftning. Dessutom drabbas de av en rad praktiska problem eftersom ”det mesta i samhället är konstruerat för två”, t.ex. livförsäkringar, att barn bara kan ha två vårdnadshavare, regler om familjerabatter, lagbestämmelserna om efternamn. De har också råkat ut för att släktingar och vänner har blivit ”chockade och generade” när de berättat om sina relationer. Men de har ändå valt att vara öppna med hur de lever eftersom de ”vill visa att det är okej att leva på ett annat sätt än i en kärnfamilj” och deras förhoppning är ”att lagen snart ska gälla för fler familjeformer och att fler ska våga leva i andra konstellationer än kärnfamiljen”.

Artikelförfattaren använder sig alltså av de sedvanliga liberala propagandametoderna. De tre huvudpersonerna i artikeln framställs som modiga normbrytare som nu träder fram för att förbättra samhället. De som är kritiska till deras sätt att leva framställs däremot som inskränkta med ett ”behov av att sätta etiketter på andra” och i avsaknad av öppenhet och beredskap ”att ge känslor och kärlek”.

Det är också intressant att notera att tidningen Amelia trots att man säkert i andra sammanhang säger sig förespråka mångkulturalism ändå avstår från att skildra den polygama konstellation som torde vara den vanligaste i Sverige, nämligen den där en muslimsk man är gift med flera kvinnor. Tidningen nämner inte heller att många muslimska kvinnor bestämt tar avstånd från polygami. Så har t.ex. samhällsdebattören Bahareh Mohammadi Andersson tidigare (2013-01-15) skrivit en debattartikel i Svenska Dagbladet med rubriken Månggifte skulle gynna religiösa fanatiker där hon påpekade att ett godkännande av polygama äktenskap skulle leda till att ”många invandrarflickors och kvinnors utsatthet skulle legitimeras och förvärras än mer”. Hon uppmanade de personer inom Centerpartiet och Feministiskt initiativ som vill tillåta polygami att göra en studieresa till några av de länder där detta är lagligt. Men i stället för en sådan studie väljer alltså tidningen Amelia att lyfta fram en mera feministiskt och genusideologiskt korrekt konstellation där det är kvinnan som har två män och där i vart fall den ene av männen uppges vara bisexuell.

Det första äktenskapet

När vi tidigare på Philotheabloggen har talat om äktenskapets tre gåvor eller bona på latin (öppenheten för barn, troheten och oupplösligheten), har vi behandlat den andra gåvan, den äktenskapliga troheten, främst ur aspekten att inte vara otrogen mot sin make eller maka vare sig i handling eller tanke, samt också ur ett vidare perspektiv som den ömsesidiga kärleken och hjälpen mellan makarna. Vi tänkte då att det inte var relevant för en svensk läsekrets att närmare gå in på det faktum att den äktenskapliga troheten självklart också innefattar att äktenskapet är monogamt. Men detta verkar alltså ha varit en felbedömning och vi känner därför att vi nu måste säga några ord om varför ett kristet äktenskap endast kan vara monogamt, fastän vi egentligen skulle vilja be dem som läser denna post om ursäkt för att vi tar upp deras tid med sådana självklarheter.

När det gäller äktenskapets primära ändamål, alltså att föda och uppfostra barn, medför det polygama äktenskapet allvarliga problem. Barn som föds i ett polygamt äktenskap kommer att tvingas växa upp i avsaknad av den harmoniska komplementaritet som råder mellan en mor och en far. Om barnets mor är gift med flera män kanske barnet inte ens kommer att känna till vilken av männen i familjen som är dess far. Om barnets far är gift med flera kvinnor kommer barnet typiskt sett att få mindre uppmärksamhet och kärlek av sin far jämfört med barn i ett monogamt äktenskap. Allt detta innebär stora risker för barnets psykologiska och moraliska utveckling.

Men inte heller äktenskapets sekundära ändamål, den ömsesidiga hjälpen att leva ett gott liv som makar ger till varandra, kan uppfyllas i ett polygamt äktenskap. Detta beror framför allt på att den unika kroppsliga och själsliga enhet som uppkommer mellan en man och en kvinna i det monogama äktenskapet är utesluten vid månggifte. Även om de tre huvudpersonerna i tidningen Amelias artikel säger sig ”vara kära i varandra” alla tre och lika mycket så är människans natur inte utformad för att fungera på det sättet, framför allt inte den kvinnliga naturen. Kvinnan är till sin natur inriktad mot att hänge sig helt åt en enda man, att älska och vara trogen endast honom, och att förvänta sig att han ska ge henne samma gensvar tillbaka (jfr gärna vår tidigare post om kvinnans natur som sponsa, brud). Just eftersom människan har denna inriktning i sin natur att vilja bilda en enhet med en person av motsatt kön kommer det polygama äktenskapet alltid att leda till rivaliteter och svartsjuka. Så snart en särskild närhet uppkommer mellan två av parterna, vilket i och för sig alltså är något helt normalt för en man och en kvinna, kommer övriga parter att känna sig utanför och försummade. Polygama äktenskap är också typiskt sett en samlevnadsform som främjar sexuell liderlighet och hämningslöshet, vilket utgör ett missbruk både av de andra parterna i äktenskapet och av äktenskapet som sådant. Sammantaget innebär allt detta att det polygama äktenskapet försvårar för makarna att utvecklas och uppnå sin känslomässiga, moraliska och andliga fullkomning, dvs. precis det som är äktenskapets andra ändamål.

Det var Gud själv som redan i paradiset instiftade det oupplösliga äktenskapet mellan en man och en kvinna (se 1 Mos. 2:20-25). Denna äktenskapets ursprungliga fullkomlighet började dock så småningom att förstöras, både när det gäller oupplösligheten och den monogama formen. Därför hade t.ex. många av de israelitiska patriarkerna i Gamla testamentet flera hustrur. Men Jesus Kristus har visat oss att polygami inte är förenligt med äktenskapets sanna natur. Han har också med gudomlig auktoritet återställt äktenskapet till dess ursprungliga form, dvs. som en oupplöslig enhet mellan en man och en kvinna (jfr t.ex. Mark. 10:2-9). Därför har Katolska kyrkan alltid i de länder där hon bedrivit missionsverksamhet förklarat att den som lever i ett polygamt äktenskap och vill bli kristen fortsättningsvis endast får leva tillsammans med sin första maka. Men nu håller alltså liberalismens företrädare på att driva tillbaka samhället mot det förkristna och förfallna äktenskapet. I sin encyklika Arcanum påpekade påven Leo XIII redan år 1880 att när den kristna religionen förnekas och förkastas, sjunker också äktenskapet med nödvändighet ned i ett slaveri under människans lastbara natur och depraverade begär. Vad skulle bättre än tidningen Amelias artikel kunna visa oss hur rätt påven hade i detta?