Den liberala människans väg in i mörkret

Andra delen av Philotheabloggens s.k. tagline består som framgår ovan av orden: Mot liberalism och feminism. Vi har tidigare i ett flertal poster behandlat feminismen och dess destruktiva följder, men vi får inte glömma bort att det är den liberala ideologin som är ursprunget både till feminismen och till den mängd av övriga sekulära ideologier som har lett till vårt samhälles nuvarande andliga och moraliska konkurs. Den liberala ideologins rötter går tillbaka ända till renässansen och den protestantiska reformationen, men man kan säga att liberalismen fick sin tydliga form i och med franska revolutionen och dess falska ideal om frihet, jämlikhet och broderskap.

Liberalernas främsta mål var, och är, att avsätta Jesus Kristus från Hans makt som den högste konungen över människorna. Därigenom överger det liberala samhället också de goda och sanna lagar som Kristus har proklamerat och som utgör grundvalen för Hans rike. Liberaler vägrar medge att det existerar en universellt giltig norm för moralen, såväl för enskilda människor som för det sociala livet i stort. De förkastar den naturliga lagen med dess grund i Gud, människans skapare och laggivare som ska döma över alla mänskliga handlingar. De moralprinciper som allt offentligt och privat handlande tidigare mättes mot har därför numera fallit ur bruk. Även samvetets röst har tystnat eller försvagats, den röst som lär människan vad som är gott och vad som är ont och som gör att hon känner sig ansvarig för sina handlingar inför en högste domare.

Anledningen till att det idag är så svårt för många människor att närma sig den kristna tron är just den moderna, liberala människans oförmåga att erkänna och underordna sig sanningar och förpliktelser som kommer utifrån. Den liberala människan vill vara autonom, självbestämmande. I jämlikhetens namn har hon avskaffat inte bara alla former av världsliga auktoriteter utan också Guds auktoritet. Den liberala människan betraktar sig själv som upplyst. Hon följer ett ljus, men inte det ljus som finns i Guds uppenbarelse, inte Guds ljus som går framför oss och leder oss. Hon följer ett ljus som hon själv har tillverkat och själv bär framför sig. Men ju längre bort hon irrar med detta ljus, desto djupare och ensligare blir mörkret runt omkring henne.

Det mörker som sänkte sig över hela världen när Jesus Kristus korsfästes (se Luk. 23:44-46) är en skräckinjagande symbol för vad som händer när människorna har lyckats i sin strävan att utesluta Kristus från det civila samhället. Därmed har man inte bara avsagt sig Kristi lagar utan också den kristna lära som upphöjer och enar människorna, den enda lära som kan leda till ett sant broderskap människorna emellan. I stället försöker man upprätta ett broderskap genom ideologier bestående av falska och farliga människopåfund.

Liberalismen och dess olika följdideologier kan i själva verket betraktas som en sorts ersättningsreligion för kristendomen, en ersättningsreligion som dyrkar människan och hennes frihet i stället för Gud och Hans sanning. De kristna däremot vet att friheten aldrig kan vara ett ändamål i sig själv. Det verkliga ändamålet med människans liv är att uppnå det Sanna, det Goda och det Sköna, alltså ytterst att uppnå Gud. Friheten däremot är bara är ett hjälpmedel, en förmåga, som ger människan möjlighet att nå fram till sitt mål.

Liberaler talar gärna om framsteg fastän de i själva verket går bakåt. De talar om att människan äntligen har rest sig upprätt och blivit myndig, fastän hon i själva verket har fallit i slaveri under det falska, det onda och det fula. Att tolerera allt slags beteende, en moralisk och religiös pluralism, är något som utmärker ett samhälle i fullt sönderfall. Ändå är det just den sortens samhälle som liberalerna strävar efter. Därför bekämpar de också så aggressivt det lilla som ännu återstår av vår traditionella, kristna civilisation. Och det fåtal människor som trots allt har lyckats identifiera vissa problem i samhället på ett riktigt sätt, slösar bort sina krafter och sin tid i fåfänga, fruktlösa försök att finna ett botemedel.

Västerlandets väg ut i ljuset kan aldrig vara någon annan än att återigen erkänna Kristus som konung, både över de enskilda människorna och över nationerna, och att återvända till Hans lagar och till den kristna lära som en gång gav andlig kraft och sammanhållning åt det som då kallades för kristenheten.