Egoismens triumf – assisterad befruktning för ensamstående

Enligt den naturliga lagen har barn en naturlig rätt till både sin fars och sin mors beskydd och omsorg. Barn är inte en handelsvara. De är mänskliga varelser som kan nå sin fulla utveckling och mognad endast i en specifik typ av omgivning, en omgivning där det finns en far och en mor. Att förneka barnet dess far eller mor är att orsaka det en irreparabel skada. Och inte enbart barnet självt kommer att ta skada, utan även samhället i stort.

En del menar att barn har det bra om de bara får kärlek, och att barn därför lika gärna kan växa upp i andra familjekonstellationer än den traditionella familjen med en biologisk far och en biologisk mor. Men barn är psykologiskt utformade så att de behöver mer än kärlek. En människa behöver veta varifrån hon kommer för att kunna förstå vem hon är. För ett barn representerar dess far och dess mor barnets ursprung eller genealogi. Barn behöver en tydlig och sammanhängande genealogi för att kunna relatera till världen runt omkring och finna sin plats i det samhälle där de en dag måste utforma sig ett eget liv.

Det är genom den biologiska länken till sin far och sin mor som barnet blir en medlem av samhället och får förmågan att identifiera sig med de tidigare, de nuvarande och de kommande generationerna. Biologisk släktskap och förmågan att relatera till sin egen genealogi förser människan med de referenspunkter i tid och rum, de rötter, som är nödvändiga för hennes fullständiga utveckling. Det är också viktigt att komma ihåg att i en traditionell familj med en far och en mor lär sig barnen på ett naturligt sätt vad det innebär att vara man eller kvinna, vilka uppgifter och vilket ansvar som mannen och hustrun, fadern och modern, har i en familj. Allt detta gör att barnen själva kan växa upp till goda och ansvarsfulla män och kvinnor, fäder och mödrar.

Men i vårt liberala samhälle håller barnets naturliga rätt till en far och en mor på att ersättas av den vuxnes ”rätt” till barn. Detta avspeglas även i språket. Förut talade man om att ”få barn”, underförstått som en Guds gåva. Men numera talar man ofta om att ”skaffa barn”, endera på naturlig eller på artificiell väg. Barn har förvandlats från att vara en gåva från Gud till att bli något man skaffar sig, i värsta fall som en laboratorietillverkad produkt, för att uppfylla sina egna behov.

I enlighet härmed har regeringen den 21 maj 2015 överlämnat en remiss till Lagrådet med förslag om att införa möjlighet till s.k. assisterad befruktning (dvs. insemination eller provrörsbefruktning) även för kvinnor som är ensamstående. Som skäl anför regeringen att det ”för många människor är en viktig del av livet” att bli förälder. Här handlar det alltså om att kvinnan för att uppfylla sitt behov av att bli förälder ska få möjlighet att låta laboratorietillverka ett barn, samtidigt som hon från första början och medvetet berövar barnet dess rätt till en far.

Varje man och kvinna har en naturlig inriktning mot faderskap respektive moderskap. Det lidande som det innebär att vara barnlös är därför absolut inte något som ska förnekas eller förminskas. Men längtan efter ett barn utgör inte grunden för någon sorts rättighet till barn, vare sig för gifta eller för ogifta. Enligt den goda ordning som Gud har upprättat för människorna är det meningen att nytt liv ska bli till endast genom den naturliga sexuella akten mellan en man och en kvinna som har förbundit sig att leva tillsammans i ett oupplösligt äktenskap. Endast därigenom kan barnets olika rättigheter tillgodoses. Endast detta tillvägagångssätt är förenligt med mannens och kvinnans kroppsliga och själsliga natur och värdighet. Artificiell insemination och provrörsbefruktning däremot utgör ett brott mot den naturliga och gudomliga lagen eftersom de avnaturaliserar Guds plan för prokreationen och överskrider gränserna för de rättigheter som makarna har förvärvat när de ingick äktenskap (dvs. rätten att med varandra utöva den naturliga akt som är inriktad mot att få barn, däremot inte någon rätt till avkomma genom vilka medel som helst) samt förstör äktenskapets helighet.

Dock är det för den medicinska vetenskapen förstås tillåtet att göra allt vad den kan för att öka makarnas fertilitet vid den naturliga sexuella akten. Makarna har rätt att söka medicinsk hjälp med alla legitima medel. Men om makarna ändå inte skulle få några barn är lösningen inte att vända sig till onaturliga och omoraliska metoder, som skulle vara till skada både för makarna själva och för ett eventuellt barn. Den enda utvägen är i stället att försöka acceptera att Gud i sin försyn tillåter att makarna drabbas av detta lidande. Makarna kan då endera adoptera ett barn vars biologiska föräldrar av någon anledning är oförmögna att ta hand om det (för ett barn i en sådan tragisk situation är det bättre att bli omhändertaget av en icke-biologisk far och mor än att till exempel växa upp på ett barnhem). Eller också kan makarna finna andra vägar där de, kanske på ett mer andligt sätt, kan utöva sin förmåga till faderskap respektive moderskap.

Ett annat argument som regeringen för fram till stöd för sitt förslag om assisterad befruktning för ensamstående kvinnor är att många barn redan idag växer upp i andra familjekonstellationer än den traditionella kärnfamiljen. Det är förvisso sant att det finns och alltid har funnits familjer där fadern eller modern på grund av någon tragisk omständighet inte är närvarande. Det vanligaste är kanske att det just är fadern som saknas. Han kan ha avlidit eller övergivit familjen, eller så har modern blivit gravid utan att vara gift, ibland efter en våldtäkt. I en sådan svår situation blir barnets mor tvungen att ta på sig ett extra stort och tungt ansvar, och det ankommer också på omgivningen att stödja och hjälpa till på olika sätt. Många mödrar har gjort heroiska insatser för att ensamma ta hand om och uppfostra sina barn. Men för det faderlösa barnet kommer den stora förlust som avsaknaden av en far innebär ändå alltid att finnas där.

Ett barn som förlorar sin far eller sin mor är förkrossat och utom sig av sorg. Att förlora en förälder är varje barns värsta mardröm. Men regeringens lagförslag kommer om det antas att ge upphov till en generation av barn som har blivit berövade sin far, inte på grund av någon oförutsebar, tragisk händelse, utan planerat och med statens godkännande. Den enskilda kvinnans egoism kommer då att ha triumferat över det värnlösa barnets rättigheter.