Jesu heliga hjärta – bilden av Guds kärlek till oss

På många ställen i Gamla testamentet i Bibeln finns rörande beskrivningar av Guds ömsinta, förlåtande och tålmodiga kärlek till de människor som Han hade utvalt till sitt folk. Gud fortsatte att älska dem trots att de ofta var ovärdiga Hans kärlek och svek Honom genom att bryta mot Hans bud. Om Gud ibland straffade dem var det inte för att ta avstånd från dem och överge dem, utan för att få dem att ångra sig och rena sig från det onda. På så sätt ville Gud återigen kunna binda dem till sig med förnyade och ännu starkare band av kärlek. Profeten Jesaja jämför Guds kärlek till sitt folk i staden Sion med en mors kärlek till sitt barn:

Sion säger: ”Herren har övergivit mig, Herren har förgätit mig.” Kan då en moder förgäta sitt barn, så att hon inte har förbarmande med sin livsfrukt? Och om hon än kunde förgäta sitt barn, så skulle dock jag inte förgäta dig (Jes. 49:14-15).

Men hur stark och upphöjd denna Guds kärlek till sitt folk i det gamla förbundet än var, så var den ändå bara en förebild för den brinnande kärlek som Jesus från sitt eget heliga hjärta skulle låta strömma fram över alla människor i det nya förbundet. Jesu vördnadsvärda hjärta älskar var och en av oss med en unik kärlek och genom den kärleken förtjänade Jesus på korset för var och en av oss allt det goda som vi någonsin kommer att äga, allt som vi behöver för vår själs eviga lycka.

Den ursprungliga vänskapen mellan Gud och människan hade brutits på grund av Adams fall i paradiset och sedan genom de efterkommande människornas oräkneliga synder. Men genom de förtjänster som Jesus Kristus vann åt oss när Han utgöt sitt blod på korset, återställde Han den fullkomliga harmonin mellan människans plikter och skyldigheter och Guds rättigheter. Han upprättade den underbara förlikning mellan Guds rättvisa och Guds barmhärtighet som det kristna budskapet handlar om. Därigenom återställde Han också på ett fullkomligt sätt vänskapen mellan Gud och människan (betydelsen av Kristi korsoffer förklaras utförligare här).

Evangelisten Johannes beskriver hur, när Jesus hade dött på korset, en av soldaterna öppnade hans sida med ett spjut, och strax utgick blod och vatten (Joh. 19:34). Blodet och vattnet som strömmade ut från Jesu hjärta avbildar altarets (Mässoffrets) och dopets sakrament, som förvaltas och ges ut av Kyrkan. Det är alltså ur Jesu sårade hjärta som Kyrkan föddes. Ur Jesu sårade hjärta vidareförmedlar Kyrkan till människorna den sakramentala nåd som vi behöver för att kunna nå fram till det eviga livet och den eviga vänskapen med Gud och alla helgonen.

Jesu heliga hjärta kommer därför genom alla sekler att vara ett säkert vittne på Jesu Kristi oändliga kärlek till var och en av oss. Genom att vörda, tillbedja och meditera över Jesu heliga hjärta kan vi också vörda den gudomliga kärleken, tacka för den och få hjälp att leva så att vi kan efterlikna den. Det kristna livets fullkomning består i själva verket just i kännedomen om Kristi kärlek. Aposteln Paulus visste det av egen erfarenhet och lär oss det när han ber Gud om att:

Kristus genom tron må bo i edra hjärtan, på det att ni, rotade och grundade i kärlek, med alla heliga kan fatta, vad bredden och längden, höjden och djupet är, och så lära känna Kristi kärlek, som övergår all kunskap, för att uppfyllas till hela Guds fullhet (Ef. 3:17-19).

Och den tydligaste och mest upphöjda bilden av denna Guds allt omslutande, fullkomliga kärlek är bilden av Jesu eget heliga hjärta.