Om prideflaggan och Guds regnbåge

Se på regnbågen och lovprisa
Honom som har gjort den!

Fredagen den 26 juni 2015 meddelade Högsta domstolen i USA att det enligt domstolens uppfattning utgör en konstitutionell rättighet för två homosexuella personer att kunna ingå äktenskap med varandra (målet Obergefell v. Hodges). Samtliga amerikanska delstater är därför enligt domen skyldiga att utfärda vigselbevis för homosexuella samt skyldiga att erkänna äktenskap mellan homosexuella som har ingåtts i andra delstater. Detta försök att upphäva den gudomliga och naturliga lagen om äktenskapet firades naturligtvis som en stor seger av liberaler både i USA och i resten av världen. Vita huset i USA, presidentens residens, lystes upp i den s.k. prideflaggans färger, de regnbågsfärger som numera används som en symbol för ”mångfalden” av onaturliga sexuella handlingar. (Med uttrycket ”onaturliga sexuella handlingar” syftar vi på alla typer av sexuella handlingar som genom sin natur utesluter sexualitetens primära ändamål, alltså möjligheten att ett barn blir till.)

Även ett antal amerikanska sök- och bloggtjänster och sociala nätverkstjänster som Google och Facebook medverkade i hyllningen av domstolsavgörandet genom att använda sig av prideflaggan. Det gäller också den bloggtjänst som Philotheabloggen anlitar. Den som loggade in på bloggtjänstens administratörssidor den 26 juni möttes nämligen av en närmast självlysande pridebanner placerad högst upp över hela sidan. Någon funktion för att få bort bannern fanns inte. Det här förfarandet gav dock, kanske lite oväntat för företaget, upphov till omfattande protester i vilka även innehavarna av några traditionella katolska bloggar däribland denna blogg deltog. Förhoppningsvis bidrog protesterna till att företaget efter två dagar plockade bort bannern.

Syftet med den här posten är dock inte i första hand att återigen belysa de aggressiva och totalitära kraven på acceptans av olika onaturliga sexuella handlingar som den rörelse vi tidigare har kallat för homosexualismen driver. I stället skulle vi vilja skriva lite om den egentliga innebörden av ordet pride och om vad regnbågen egentligen symboliserar.

Om vi börjar med ordet pride, dvs. superbia eller högmod på latin respektive svenska, så lär oss redan en snabb titt i katekesen (avsnitt I. Tron, Första trosartikeln, nr 36) att högmodet utgör en av de sju onda böjelserna som kan bli källor till talrika synder. S:t Thomas av Aquino förklarar att högmodet är själva ursprunget till alla synder, eftersom högmodet gör att människan föraktar den gudomliga lagen som hindrar henne från att synda. Högmodet gör också att människans förnuft inte fungerar som det ska eftersom den högmodige vägrar att underkasta sitt förnuft under Gud och värderar sig själv och sina egna påfund högre än sanningen.

S:t Thomas visar också hur de två första människornas synder var en följd just av högmodet. Det som djävulen lockade Eva med för att få henne att äta av det förbjudna trädet var att hon då skulle ”bli som Gud”. Det var detta högmodiga begär som var orsaken till syndafallet. Adams och Evas brott bestod alltså i att de ville bli lika Gud på ett oordnat sätt och att de inte nöjde sig med den likhet, dvs. den kunskap och den lycka, som Gud själv hade förberett för dem att uppnå. De trodde att de genom sina naturliga krafter skulle kunna avgöra vad som var gott och ont för dem att göra, att de genom sina naturliga krafter skulle ha förmågan att handla så att de blev lyckliga. De föredrog att enbart lita till sig själva i förakt för Gud och för Hans bud.

Genom högmodet vänder alltså människan ryggen mot Gud, inte på grund av svaghet eller okunskap, utan därför att hon i sin självförhävelse vägrar att underkasta sig Gud och den ordning som Han har inrättat för världen. Högmodet var också orsaken till djävulens eget uppror mot Gud, djävulen som ursprungligen var en ängel i himmelen men som blev utkastad därifrån sedan han inför Gud hade uttalat sitt ”non serviam”, ”jag vill inte tjäna”. Mot hela denna bakgrund kan man alltså inte göra annat än medge att ordet pride är ett passande och väl utvalt namn på den homosexualistiska rörelsen.

För att sedan övergå till att säga något om regnbågens innebörd, så påminner den oss förstås om Bibelns berättelse om Noa och syndafloden. Som en följd av de dåvarande människornas omoraliska leverne, och för att de inte hade dragit nytta av de varningar som Gud hade givit dem, blev de alla enligt Guds beslut utplånade genom en stor flod. Endast Noa och hans familj befanns rättfärdiga och räddades genom att ta sin tillflykt till den ark som Noa hade blivit uppmanad att bygga. För dessa människor, som hade överlevt den förgörande floden, blev det alltså mycket tydligt att Gud är den allsmäktige härskaren över världen och att människorna och jorden som de vandrar på finns till endast som en följd av Guds makt och tillåtelse. Skildringen av syndafloden avslutas med att Gud återigen visar sin barmhärtighet mot människorna genom löftet om att aldrig mera utplåna jorden genom en flod. Till ett tecken på detta löfte utvalde Gud sin regnbåge och sade:

min båge sätter jag bland molnen. Den skall vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden. När jag hopar moln på himmelen och min båge blir synlig bland molnen, då skall jag tänka på mitt förbund med er och med alla levande varelser av alla slag, och aldrig mer skall vattnet bli till en flod som utplånar alla varelser (1 Mos. 9:13-15).

Nästa gång vi ser Guds regnbåge över himlavalvet, låt oss då alltså inte i första hand associera till obscena prideparader utan låt oss i stället tänka på Guds barmhärtighet och löften. Gud, som trots vårt nuvarande samhälles kanske oöverträffade högmod och omoral ändå tillåter världen att fortsätta existera. Gud, som inte vill att människorna ska dö utan att de ska omvända sig och så få leva (jfr Hes. 33:10-11). Därför ger Han fortfarande människorna dyrbar tid för att omvända sig innan de slutligen kommer att ställas inför Hans domstol.

När vi ser på regnbågen, låt oss då säga med Bibelns ord:

Se på regnbågen och lovprisa Honom som har gjort den! Underbart skön är den i sin glans när den välver sin strålande båge över himmelen – den Högstes händer har spänt den (Syr. 43:11-12).