Naturen och en kristen barnuppfostran

I vår förra post citerade vi Syraks bok i Bibeln som uppmanar oss att se på regnbågen och lovprisa Honom som har gjort den (Syr. 43:11). Vi vill här gärna återkomma till detta citat eftersom det innehåller en djup visdom, det lär oss att erfarenheten av naturen, upptäckten av naturen, är en förutsättning inte bara för all mänsklig kunskap utan också för att människan ska kunna vörda och lovprisa sin Gud och Skapare.

Människan är genom sin kropp och sina kroppsliga sinnen en varelse som är rotad i naturen. Människan, och särskilt barn, behöver en direkt, vardaglig erfarenhet av fält och skogar, vattendrag, sjöar och hav, gräs och jord. Det finns inga bokliga studier av något slag som kan ersätta denna direkta upplevelse av naturen. Tvärtom utgör den förutsättningen för all intellektuell bildning. Om ett barns sinne inte har mognat och utvecklats genom upplevelsen och studiet av naturen kommer det inte att ha någon glädje av ens den bästa sortens litteratur. Den thomistiska filosofin uttrycker detta med formuleringen att ingenting finns i intellektet som inte först har förnummits med sinnena. Det är genom sinnena som människan lär sig de grundläggande metafysiska principerna. Därför kan S:t Thomas av Aquino säga att betraktandet av stjärnorna är det första steget till den erfarenhet av verkligheten som utgör metafysikens grund: att något är. Den fasta förvissningen om realiteten hos tingen runt omkring oss är inte bara en förutsättning för förnuftets naturliga kunskap utan också en förutsättning för den övernaturliga kunskapen, för den kristna tron (se gärna posten Thomismen – Katolska kyrkans filosofi).

Det första och mest närliggande målet med studiet av naturen är därför att lära känna och lära sig att älska alla de sköna och underbara ting som finns i den naturens värld som vi är omgiven av. För mindre barn är det viktigt att detta studium inriktas mot själva utforskandets och upptäckandets glädje. I unga år ska vi inte lära oss om naturen i form av en vetenskap, en övning eller en metod, vi ska lära oss om naturen för att lära oss att älska den. Så utvecklade S:ta Teresa av Jesusbarnet sin kärlek till blommor genom de promenader som hennes far tog henne med på. Föräldrar kan öppna upp naturens värld för sina barn, helt enkelt genom att i de rätta ögonblicken säga sådant som ”titta!” eller ”lyssna!”.

Det andra målet med naturstudierna är att känna förundran och vördnad vid mötet med naturen och på så sätt lägga grunden för ett kontemplativt sinnelag. Att lära sig att stanna upp och beundra skönheten och ordningen hos den värld som Gud har skapat är något som lyfter upp människans själ och lockar henne fram också mot den moraliska skönheten. Den moderna, mekaniserade världens vettlösa hastighet däremot är ett stort hinder för ett gott och värdigt liv, eftersom den hindrar oss från att uppleva den renande glädje som uppkommer vid kontemplationen av det sköna. Och den som är okänslig för tingens skönhet kommer också lätt att nöja sig med det ordinära och mediokra när det gäller sina handlingar och sin andliga strävan.

Det tredje och yttersta målet med studiet av naturen är att lovprisa Honom som har gjort den, att lovprisa Gud, upphovsmannen till naturens skönhet och ordning. Helgonens reaktion inför naturen var att säga: Käre Gud, jag tackar Dig för att Du har skapat en sådan underbar värld! Om redan naturen är så vacker att den fyller mitt hjärta med glädje, hur mycket vackrare måste då inte Du vara, Du som är dess Skapare!

Om ett barn får lära känna naturen och lära sig att älska den, kommer barnet också att växa i sin förundran, vördnad och tacksamhet gentemot Gud. När barnet ser hur frön faller från träden om hösten kommer det att lära sig om Guds försyn. När barnet lyssnar till fåglarnas sång på våren kommer det att lära sig tacka Gud som ger det en sådan glädje. När barnet ser solen gå upp och gå ner, morgon efter morgon och kväll efter kväll, kommer det att lära sig förstå och uppskatta Guds ordning som visar sig i Hans lagar. Detsamma gäller om barnet regelbundet är ute i naturen så att det kan uppleva de olika årstidernas växlingar.

Det är viktigt att barnet självt får undersöka de olika tingen i naturen. Barnet måste få ha det aktuella tinget framför sina ögon och känna på det, utforska dess egenskaper och bli helt bekant med det, i stället för att bara läsa om det i en bok. Den thomistiska filosofin lyfter faktiskt fram just betydelsen av människans känselsinne, eftersom det är genom känseln som människan särskilt uppfattar realiteten hos tingen runt omkring sig. Det finns så många ting som barn kan studera, till exempel kottar, löv, blommor, frön, stenar.

Föräldrarna kan hjälpa till genom att ställa frågor till barnet, frågor som i själva verket är förslag och uppmuntran till barnets egna utforskningar. Om barnet till exempel studerar löv som det har samlat ihop kan föräldrarna fråga saker som: hur liknar de här löven varandra, hur är de olika, kan du känna någon doft om du smular sönder löven, känns de sträva eller släta och mjuka när du rör vid dem. Vissa frågor kan leda till förundran hos barnet som: visste du att en del träd kan bli 2000 år gamla, hur kan löv byta färg på hösten, vet du hur många insekter som bor i ett träd. Det handlar hela tiden om att väcka barnets intresse så att det kan börja ställa sina egna frågor.

Barnet kan också få en anteckningsbok där det kan skriva upp sina iakttagelser och rita av vad det har sett. Studiet av naturen ger barnet många underbara ting att skriva om och rita. Genom att göra en egen ”naturbok” lär sig barnet att uttrycka sitt eget gensvar på Guds skapelse. Arbetet med en sådan bok är också ett sätt för barnet att kunna dra sig tillbaka från dagens artificiella värld för att i stället kontemplera Guds naturliga värld. Barnet lär sig att vara stilla, tyst och mottagligt. Ja faktiskt är det ett sätt för barnet att förena filosofi och naturvetenskap, poesi, konst och religion. Studiet av naturen leder barnets sinne till filosofin och naturvetenskapen eftersom barnet vill veta orsakerna till tingen. Det leder barnet till poesin och konsten eftersom barnet vill försöka tolka och uttrycka sina upplevelser och kunskaper. Det leder barnet till religionen och dyrkan av Gud eftersom ett barns själ, stilla i förundran, befinner sig väldigt nära Gud. Kärleken till naturen är också en stor källa till lycka för barn, den bästa sortens lycka eftersom det handlar om att ta i besittning en värld som på många sätt verkar vara skapad just för barn.

Men, säger många av oss vuxna, jag har själv så dåliga kunskaper om naturen, jag kan inte lära ut sådant till mitt barn. Men att medge att det finns många mysterier, många okända områden i Guds skapelse är egentligen ingen dålig utgångspunkt. Den förälder som medger sin okunskap men som samtidigt visar intresse för att ta reda på till exempel namnet på fågeln som sjunger utanför fönstret upprättar ett band till sitt barn som i själva verket kommer att underlätta naturstudierna. Föräldrar och barn kan då utforska naturens värld tillsammans och dela upptäckandets glädje med varandra. Som en hjälp kan man förstås skaffa några böcker om djur och fåglar, träd och blommor, och gärna också en särskild bok om de många blommor som är uppkallade efter jungfru Maria och som ger oss en underbar länk mellan religionen och botaniken.

Vi vill avsluta med några enkla förslag på aktiviteter som kan uppväcka ett intresse för naturens värld hos barn. Ett förslag är att plantera och ta hand om en liten trädgård, på tomten eller balkongen, eller på fönsterbrädan för dem som inte har tomt eller balkong. Barnet kan då lära sig hur grönsakerna eller blommorna växer och hur de måste vattnas och skyddas från sådant som vind, kyla och hetta. Ett annat förslag är att låta barnet ha ett husdjur och lära barnet att ge djuret mat och omvårdnad. Kanske är det också möjligt att sätta upp ett fågelbord under vintern för att kunna titta på fåglar. Ett ytterligare förslag är att låta barnet samla insekter som skalbaggar, gräshoppor och fjärilar och lära sig namnen på dem och hur de lever. Och det sista men inte minst viktiga förslaget är att ta med barnet ut under en klar natt för att titta på stjärnorna och kanske försöka identifiera de vanligaste stjärnbilderna med hjälp av en stjärnkarta.