Katolsk traditionalism

För ett litet tag sedan fick vi ett meddelande från en läsare som under namnet ”Bekymrad” bad oss att skriva ”en kommentar till den påvliga exhortationen om äktenskap och familj”. ”Bekymrad” syftade på det av påven Franciskus den 8 april 2016 publicerade dokumentet Amoris Laetitia (Kärlekens glädje), ett dokument som har blivit kritiserat för att vara otydligt och på vissa punkter till och med strida mot den traditionella katolska moral- och äktenskapsläran.

I posten Vägra offra till genusideologins avgud har vi med hjälp av en katolsk biskop försökt reda ut hur man ska förhålla sig till uttalanden från kyrkliga företrädare som ger intryck av att vilja förändra Kyrkans traditionella lära om äktenskap och sexualitet. Men med anledning av ”Bekymrads” fråga skulle vi också vilja förklara lite närmare vad som menas med uttryck som ”katolsk traditionell lära”, ”katolsk tradition” och ”katolsk traditionalism”.

I katolska sammanhang innefattar ordet tradition i vid bemärkelse alla de sanningar om tron och moralen som Kristi tolv apostlar har tagit emot direkt från Jesus Kristus och från den helige Ande. Dessa sanningar har sedan utan förändring överförts, traderats, från apostlarna ända fram till oss som lever idag. Det har skett genom att påven och de med honom förenade biskoparna, som är apostlarnas efterträdare, genom alla generationer har uppfyllt sitt uppdrag att ta emot och bevara Kyrkans lära och att sedan överlämna den oförfalskad till sina egna efterträdare. (Det är i denna vidare bemärkelse som uttrycket Katolsk tradition används i Philotheabloggens s.k. tagline ovan och på bloggen i övrigt.)

Den traditionella katolska läran återfinns dels i böcker och brev som härrör från apostlarna och som Kyrkan på 300-talet sammanställde till Nya Testamentet i Bibeln, dels i det som muntligen predikades av apostlarna och som sedan troget återgavs av deras efterträdare. I en mera snäv bemärkelse syftar ordet tradition på dessa sistnämnda muntliga läror. Strax efter apostlarnas tid upptecknades större delen av den muntliga traditionen av de heliga och lärda män som kallas för kyrkofäder. Den katolska läran har förklarats (men aldrig förändrats) i beslut av kyrkomöten, s.k. koncilier, och i påvliga skrivelser av olika slag. Systematiska sammanställningar av den katolska läran återfinns i katekeser, av vilka den viktigaste är den stora Romerska katekesen från år 1566.

Från det Andra Vatikankonciliet (1962-1965) och framåt har det dock ibland från biskopligt och till och med påvligt håll gjorts uttalanden som, i likhet med vissa delar av Amoris Laetitia, har kritiserats för att strida mot Kyrkans traditionella lära. För den som stöter på ett sådant uttalande finns det tre möjliga förhållningssätt. Det första är att ge uttalandet företräde framför den traditionella läran. Men eftersom Kristi sanningar till sin natur är oföränderliga är detta en ohållbar och även okatolsk lösning. Det andra förhållningssättet är att försöka förena uttalandet med den traditionella läran och hävda att det enbart är fråga om en skenbar motsättning. Men sådana försök löper risken att utmynna i resonemang som vid en närmare granskning visar sig vara intellektuellt ohederliga. Det tredje förhållningssättet är att jämföra uttalandet med den traditionella läran för att därefter acceptera det som är förenligt med traditionen och avvisa det som är oförenligt.

Detta tredje förhållningssätt kan kallas för traditionalism och är det förhållningssätt som vi på Philotheabloggen tycker är det riktiga och hederliga. Men vi tycker också att sådana analyser är något som det i första hand ankommer på specialiserade teologer att utföra. För oss vanliga katoliker är det mycket enklare att gå direkt till den katolska traditionen om vi vill veta svaret på en viss fråga. På det sättet kan vi säkert veta vad Kyrkan lär och, om det handlar om en moralfråga, också säkert veta att vi gör rätt om vi handlar därefter. Varje otydlighet och tvetydighet när det gäller den katolska tron och moralen utgör inte bara en orsak till förvirring utan gör det också svårare att leva ett gott, katolskt liv. Men om vi direkt tar del av den traditionella katolska läran, t.ex. genom att studera den traditionella katekesen, kommer vi att på ett klart och tydligt sätt få lära oss allt som vi behöver veta för att kunna uppnå det som är varje människas yttersta mål, att få leva med Gud i Hans eviga glädje.