Om mannens och hustruns äktenskapliga samliv

För en tid sedan frågade en läsare oss vad Katolska kyrkan egentligen säger när det gäller det äktenskapliga samlivet mellan mannen och kvinnan. Om vi börjar från början så lär oss den Romerska katekesen att sexuellt umgänge, som alltid är syndfullt utanför äktenskapet, är något rätt och hedervärt inom äktenskapet. Det äktenskapliga samtycket, alltså när makarna säger ja till varandra under vigselakten, innebär just att makarna ömsesidigt ger och tar emot rätten till den andres kropp när det gäller den sexuella akten. Katekesen lär oss också att makar ska älska varandra med en speciell, ren och helig kärlek, och inte på det sätt som äktenskapsbrytare älskar varandra.

Vad katekesens ord närmare innebär har S:t Frans av Sales beskrivit i ett avsnitt i boken Filotea – En vägledning till andligt liv. För att bättre kunna förklara vissa särskilda frågor om makarnas samliv jämför S:t Frans med vad som gäller för att äta och för de njutningar som är förbundna med maten.

Han börjar med att konstatera att maten finns till för att människan ska kunna upprätthålla sitt liv. Att äta för att ge sin kropp näring och därigenom upprätthålla livet är därför något gott och heligt. På motsvarande sätt är det något gott och heligt att makar har sexuellt umgänge för att frambringa nytt liv, nya människor, eftersom detta är äktenskapets och sexualitetens primära syfte (se gärna vår tidigare post Om människans sexualitet).

Men att äta inte bara i syfte att upprätthålla livet utan också för att upprätthålla och stärka gemenskapen i t.ex. en familj är även det något gott. Familjemedlemmar har därför en skyldighet mot varandra att delta i familjens gemensamma måltider. På motsvarande sätt är det något gott att makar umgås sexuellt för att upprätthålla och stärka sin enhet och sin kärlek till varandra (sexualitetens sekundära syfte). Det finns också en ömsesidig skyldighet för makar att upprätthålla det äktenskapliga samlivet. S:t Frans hänvisar här till aposteln Paulus som skriver att makar inte ska dra sig undan varandra, såvida inte båda frivilligt har kommit överens om det för att under en tid (t.ex. under fastan) mer ostört kunna ägna sig åt bönen och det andliga livet (se 1 Kor. 7:3-4). Även om det är för ett gott ändamål så är det alltså inte rätt att avbryta det äktenskapliga samlivet om inte den andra maken också önskar det. Än mindre är det enligt S:t Frans rätt att dra sig undan den andra maken av skäl som ilska eller förakt.

S:t Frans konstaterar sedan att för att kunna upprätthålla den vänskapliga samvaron vid en gemensam måltid så är det viktigt att de som deltar i måltiden gör det med ett glatt lynne. Motsvarande är också sant när det gäller det äktenskapliga samlivet. S:t Frans säger att detta innebär att makarna i sin sexuella samvaro ska handla så trofast, fritt och uppriktigt mot varandra som om de alltid hade hopp om att deras samvaro skulle välsigna dem med ett barn.

Att inte bry sig om de skäl för att äta som hittills tagits upp, och i stället äta enbart för att tillfredsställa sin aptit och få uppleva njutningen av en god måltid, är enligt S:t Frans något som visserligen kan tolereras men som inte är något lovvärt i sig. Att utföra en handling enbart i syfte att tillfredsställa sina sensuella begär är alltså inte tillräckligt för att handlingen ska vara förtjänstfull, men behöver inte heller innebära att den är klandervärd eller syndig.

Direkt klandervärt och skadligt är det däremot att äta på ett omåttligt sätt. Att äta omåttligt avser inte bara mängden mat utan även tiden när man äter och sättet som man äter på. Även makarnas sexuella samvaro, som i sig är något rätt och heligt, kan bli till skada för dem om den sker på ett omåttligt sätt. Att gå till överdrift när det gäller omfattningen av det sexuella umgänget är ett uttryck för okyskhet och därmed skadligt för själen. Ännu allvarligare blir det om makarna våldför sig på och perverterar den ordning som Gud har inrättat för den sexuella akten. Sådana handlingar kan till och med utgöra en dödssynd, dvs. döda det övernaturliga livet i makarnas själar (jfr denna post). S:t Frans förklarar att eftersom det primära syftet med äktenskapet och sexualiteten är att frambringa nytt liv så är det alltid en dödssynd att göra något för att förhindra detta syfte.

Innan vi lämnar S:t Frans av Sales vill vi göra ett litet tillägg när det gäller hans ord om att det inte är rätt att en make drar sig undan den andra av skäl som ilska eller förakt. För en hustru innebär detta att den omständigheten att mannen har sårat hennes känslor eller att hon känner sig oälskad inte är ett tillräckligt skäl för att avbryta det äktenskapliga samlivet. Men här är det också viktigt att komma ihåg att mannen, som huvudet för familjen, har ett ansvar för sin hustru, ett ansvar som även omfattar hennes känslor, hur hon känner sig. Mannen har därför en skyldighet att visa sin hustru kärlek och omtanke så att hon förstår att han älskar och uppskattar henne.

Vi vill också nämna att det enligt katolsk moralfilosofi finns vissa särskilda omständigheter då det kan vara riktigt för en make att dra tillbaka sitt samtycke till sexuellt umgänge. Det gäller t.ex. om den andra maken är otrogen, berusad, bär på en smittsam sjukdom eller är psykiskt sjuk. Det kan också gälla om mannen av någon anledning vägrar uppfylla sin skyldighet att försörja familjen fastän han har förmågan och möjligheten.

Sedan måste vi också säga något med anledning av S:t Frans av Sales varning för att pervertera den ordning som Gud har inrättat för den sexuella akten, dvs. att avvika från den naturliga ordning som syftar till att frambringa nytt liv. Vad som är naturligt eller inte framgår tydligt om vi tänker på hur mannens och kvinnans sexuella organ är utformade och avsedda att användas för att uppnå syftet om nytt liv. Men till följd av det pornografiska gift som numera är så utbrett i samhället förekommer det inte sällan att kvinnor förväntas ställa upp på olika onaturliga handlingar som kvinnor i ett friskt samhälle aldrig ens borde behöva höra talas om. Därför kan man i tidningarnas rådgivningsspalter få läsa frågor av typen ”min man blir sur om jag inte går med på x”, där x står för någon sådan pornografisk aktivitet. Det är viktigt för kvinnor att förstå att de har en moralisk förpliktelse att vägra varje sådan onaturlig handling. En riktig man, som inte har blivit förvekligad och effeminerad av pornografi, skulle heller aldrig vilja förnedra sin hustru och vanhelga sitt äktenskap genom något sådant.

I stället måste äktenskapet, som S:t Frans av Sales säger, vara fritt från allt orent. Äktenskapet instiftades redan i paradiset, alltså före syndafallet, då det inte fanns några oordnade begär eller något okyskt.

I de äktenskap där makarnas sexuella samvaro är befriad från all omåttlighet och orenhet utgör den en verklig skatt, en skatt som Gud har givit till mannen och till hustrun. Därigenom har de fått den förundransvärda möjligheten att få medverka vid skapandet av nya människor och också möjligheten att på ett underbart sätt kunna uttrycka sin enhet och sin kärlek till varandra.