När en hustru blir illa behandlad av sin man

Något av det svåraste som kan drabba en gift kvinna är om hon själv gör allt hon kan för att vara en god kristen hustru och mor, medan hennes man däremot bryter mot Guds bud och har svårt för att ta ansvar och uppfylla sina plikter som man. Mannen kanske också säger nedsättande och sårande saker till sin hustru, kanske till och med hånar hennes försök att leva på ett kristet sätt. Hustrun lider mycket av allt detta och undrar vad hon kan göra för att makarnas liv tillsammans ska bli bättre.

Vi vill skriva något om denna svåra situation och till vår hjälp tar vi en av de tidlösa meditationer som en fransk biskop, biskop Landriot, under mitten av 1800-talet höll för kvinnorna i en katolsk förening (meditationerna finns samlade i boken The Valiant Woman, Conferences for Women). Biskop Landriot, som hade stor erfarenhet av att hjälpa människor med äktenskapsproblem, utgår från den beskrivning som Bibeln ger av en modig och stark kvinna och av ett lyckligt äktenskap:

Vem ska finna en modig och stark kvinna? Hennes värde är utan gräns. Hennes mans hjärta förlitar sig på henne, och han kommer inte att ha behov av rikedomar. Hon kommer att göra honom vad gott är, och inte vad ont är, i alla sina levnadsdagar (Ords. 31:10-12).

Biskop Landriot visar hur enligt dessa bibelverser den viktigaste källan till lycka i ett äktenskap är när makarnas hjärtan helt kan förlita sig på varandra, när deras hjärtan dras till varandra i ömsesidigt förtroende. En sådan tillitsfull förening mellan en man och en kvinna är en av de dyrbaraste välsignelser som himmelen kan ge till människan.

Biskopen säger sedan att om det vore män som han talade till så skulle han säga till dem: ”Sträva efter att förtjäna era hustrurs fullständiga förtroende, för den kärleksfulla tillit som kommer från hjärtat kan inte tvingas fram eller ges av egen vilja, utan den måste vinnas genom dygden [dvs. genom ett manligt, moraliskt riktigt liv]” och ”Om ni har förlorat era hustrurs respekt och förtroende, är det då inte enbart er själva som ni bör anklaga?”.

Men nu är det ju i stället kvinnor som biskopen talar till och han ger dem vissa råd som helt strider mot de råd som en modern, feministisk äktenskapsrådgivare skulle ge, men som vi just därför tror kan vara av stort värde.

Biskopens råd till kvinnorna är att de ska försöka upprätthålla en orubblig mildhet och ett orubbligt tålamod också mitt i det allra mest sårande. En man kan ha stora fel, till och med stora laster. Mannen kan vara irriterad och arg, och använda hårda och orättvisa ord, men biskop Landriot förklarar att detta egentligen är av liten betydelse. Mannen kommer ändå, kanske till och med mot sin egen vilja, att känna respekt och förtroende för sin hustru om hon bara själv är som hon borde vara. I sitt hjärta kommer mannen att vara henne trogen och förr eller senare kommer han också själv att börja dras till och beundra det som är gott. Godheten har nämligen den egenskapen, att en person inte hur länge som helst kan framhärda i att nonchalera och förakta den när han ser hur den står fast och oförändrad trots svåra prövningar.

Det som utmärker den modiga och starka hustrun är alltså enligt Bibeln att hon varje dag gör sin man gott, aldrig ont. Hon gör honom gott i varje situation och på varje sätt, genom ord, handlingar, råd och också genom tystnad. När mannen är frisk och framgångsrik gör hon honom gott genom att glädjas med honom och dela hans lycka. När mannen lider och har motgångar gör hon honom gott genom att försöka underlätta och lindra hans lidanden.

Biskop Landriot vädjar till kvinnan att aldrig göra mannen ont, för en kvinna har så många sätt att göra ont på om hon vill, så stor förmåga att hämnas och strö törnen omkring sig när hennes hjärta har blivit sårat. Biskopen vädjar till henne, i Guds namn och i namnet av hennes egna dyrbaraste intressen, att aldrig ta till sådana medel, även om hennes make skulle ha sårat henne svårt.

I stället för att göra ont råder biskopen kvinnan att ”ta hämnd” på det ädla sättet, dvs. genom att göra just det som är gott, genom att för varje självisk handling ge igen med en handling av självuppoffring, att för varje hårt ord ge igen med milda ord. Och om detta inte skulle vara möjligt kan hon kanske i alla fall ge igen genom att vara tyst, men inte med en aggressiv, provokativ tystnad utan med en tystnad som kommer av kärlek och tålamod. Och kanske kan hon nästa dag, eller till och med efter några timmar, fullkomna en sådan ”ädel hämnd” genom att visa mannen någon extra liten uppmärksamhet eller ömhet. Biskopen är övertygad om att hustrun genom ett sådant handlingssätt skulle vinna många stora segrar.

Just så gjorde S:ta Monika (331-387), mor till kyrkofadern S:t Augustinus och själv högt bildad inom filosofi och teologi. S:ta Monika var gift med en man som hade ett våldsamt temperament och levde ett oordnat liv som mycket sårade en hustrus känslor. S:ta Monika undvek alla upprörande diskussioner med sin make och väntade i stället på den dag då Guds försyn skulle hjälpa henne. Som motstånd gentemot makens häftiga utbrott var hon bara lugn och tyst. Genom detta handlingssätt vann hon sin makes kärlek och beundran. Till slut ledde det också till att maken, som S:ta Monika så tålmodigt hade stått ut med, omvände sig till den kristna tron.

Biskop Landriot påminner också om att det Gud som är varje kvinnas första och bästa vän som hon alltid kan vända sig till, både i glädje och i sorg. Gud kan ge henne styrkan att göra gott och inte ont, och modet att fortsätta framåt, fortsätta att leva i godhet och i kärlek.