I.7 Barnens utbildning

on

I Sverige har det länge rått en utbredd villfarelse att det är staten, inte familjen, som har ansvaret för och beslutanderätten över barnens skolgång. I verkligheten, enligt den naturliga ordningen, är det motsatsen som är sann. När det gäller rätten att bestämma över barnens uppfostran och utbildning har familjen enligt sin natur ett självklart företräde framför staten. Det beror på att familjens specifika ändamål just är att föda, uppfostra och utbilda nya människor. Alla föräldrar har en naturlig rätt att inte bli fråntagna faders- respektive modersauktoriteten över sina barn. Familjens rättigheter på det här området föregår varje rätt som kan finnas för staten och kvarstår ända till dess att barnet har uppnått sådan ålder och sådant bruk av sitt förnuft att det har förmågan att ta hand om sig självt. En rättrådig stat bör därför i sin lagstiftning erkänna och skydda familjens rättigheter när det gäller omsorg, uppfostran och utbildning av barnen.

Det sagda betyder dock inte att föräldrarnas rätt att uppfostra och utbilda sina barn skulle vara absolut eller despotisk. Föräldrarnas rättigheter är underordnade den naturliga lagen och de naturliga moralnormerna. Om föräldrarna i en viss familj på ett allvarligt sätt skulle brista i sina skyldigheter ankommer det på staten att för det gemensamma goda, som är statens uppgift och ansvar, gripa in till försvar för barnen. Men inte heller i ett sådant sällsynt undantagsfall får staten sätta sig själv i familjens ställe. Den får enbart täcka upp för föräldrarnas brister, med beaktande av barnets egna rättigheter när det gäller omsorg, uppfostran och utbildning.

Staten bör därför uppmuntra eller i vart fall lämna fritt spelrum åt de initiativ som enskilda familjer och andra sammanslutningar vill ta på skolområdet och ge dem det stöd som den samhälleliga rättvisan kräver, till exempel i form av finansiella bidrag. Dock har staten rätt att försäkra sig om att alla dess medborgare får den kunskap som är nödvändig för det gemensamma goda. Det kan handla om kunskap i frågor som rör medborgarnas civila och politiska plikter, liksom krav på en viss miniminivå av fysisk och intellektuell, själslig och moralisk kultur. Men i utövandet av sin uppgift att främja skolväsendet måste staten alltid respektera familjernas rätt att utforma skolor enligt sina egna önskemål, både beträffande själva lektionsundervisningen och när det gäller övriga delar av utbildningen.

En god utbildning handlar ytterst om att förbereda människan för vad hon måste vara och göra för att kunna uppnå sin fullkomning som människa, som man eller kvinna. Skolans uppgift är att ge de unga den träning och förberedelse de behöver för att som vuxna kunna uppnå det högsta möjliga goda för sig själva, sina familjer och för samhället.