Att ersätta Guds ordning med personens värdighet

Enligt Katolska kyrkans traditionella filosofi, den thomistiska filosofin, kan människan med hjälp av sitt förnuft få kunskap om den objektiva verkligheten. Människan kan också med säkerhet sluta sig till att Gud existerar och att det finns en övergripande objektiv ordning i själva skapelsen. Vad som är objektivt gott och ont kan människan komma fram till genom att studera denna naturens ordning, en ordning som också kallas för den naturliga lagen. Genom att studera den mänskliga naturen och dess av Gud givna naturliga inriktningar, dess ändamål, kan människan få kunskap om hur hon ska leva för att kunna bli lycklig. Människans yttersta ändamål, hennes yttersta goda, är inte människan själv utan Gud (se gärna denna post för en utförligare förklaring av den naturliga lagen).

Mycket av den moderna filosofin däremot utgår från 1700-talsfilosofen Immanuel Kants tänkande. Kant förnekade att människans förnuft kan komma fram till någon kunskap om ”tinget i sig”, dvs. om den objektiva verkligheten. Enligt Kant är det därför inte möjligt för människan att komma fram till någon kunskap om den mänskliga naturen, och denna natur innehåller inte heller några ändamål som människan bör sträva efter att uppnå. Därmed ryckte Kant alltså bort själva grundvalen för den naturliga lagen. Enligt kantiansk etik bör människan i stället handla för att ”i sin person upprätthålla mänskligheten i dess värdighet”. Människan ska vara autonom, ska vara sin egen lagstiftare. ”Personens värdighet” ersätter Gud och den av Honom skapade naturen som utgångspunkt för moralen. Människan betraktas som sitt eget ändamål, som ett ändamål i sig själv. Läs mer

Liberalismens och kommunismens strid mot kvinnan

År 1931 konstaterade påven Pius XI att liberalismen var fader till den socialism som redan då hade börjat genomtränga moralen och kulturen. Påven varnade också för att socialismens arvtagare i sin tur skulle komma att bli bolsjevismen (encyklikan Quadragesimo Anno).

Som vi tidigare skrivit om är liberalismens grundläggande kännetecken att den förkastar Gud och den naturliga lag som Han har nedlagt i sin skapelse. I Guds ställe sätter liberalismen människan och hennes frihet att göra det som hon själv vill, utan koppling till något objektivt gott eller sant. Enligt den här definitionen är även de socialistiska och kommunistiska ideologierna varianter av liberalismen, något som blir särskilt tydligt just på det moraliska och kulturella området. Det gäller t.ex. synen på mannen och kvinnan, på familjen och äktenskapet.

En av de mest inflytelserika ideologerna på detta område var Simone de Beauvoir (1908-1986), själv övertygad socialist. Hon lärde att äktenskapet är en förtryckande institution som tar död på både kärleken och sexualiteten eftersom äktenskapet förstör dessas spontanitet och frihet. Enligt Beauvoir finns det ingen avgörande skillnad mellan en hemmafru och en prostituerad, eftersom den sexuella akten för båda är ”en tjänst” som mannen betalar för. Det arbete som hustrun utför i hemmet är ”inte till nytta för kollektivet, det leder inte mot framtiden, det producerar ingenting”. Den gifta kvinna som inte yrkesarbetar lever på mannen ”som en parasit” samtidigt som hon är hans ”vasall”. Läs mer

Två vanliga missuppfattningar om kärlek

I vårt liberala samhälle finns det två vanligt förekommande men mycket skadliga missuppfattningar om vad kärlek innebär. Den första missuppfattningen är att kärleken är en känsla. Det är förvisso sant att kärleken ofta är förenad med en känsla, att man känner något alldeles speciellt för den som man älskar, t.ex. för sin maka eller make eller för sina barn. Men denna känsla utgör inte själva kärleken.

S:t Thomas av Aquino har förklarat att kärleken inte sitter i känslorna, som ju kan komma och gå, utan i viljan. Att älska någon betyder att vilja det bästa för den människan, först och främst hennes andliga bästa, alltså att hon ska få vara lycklig med Gud, och sedan också allt som är inriktat på denna lycka. Det sistnämnda innebär en önskan om att den som man älskar ska få leva sitt liv på ett gott sätt i enlighet med Guds bud, något som också omfattar de materiella ting som är nödvändiga eller nyttiga för att kunna leva ett sådant gott liv. Denna äkta kärlek som S:t Thomas beskriver har alltid en praktisk konsekvens, dvs. den är effektiv, inte sentimental. Den uttrycks i handling. Makar uttrycker sin kärlek genom de tusen olika praktiska tjänster som de gör för varandra, men också genom att ge varandra råd, tröst och stöd, och genom att be för och förlåta varandra. Läs mer

S:t Paulus om hur mannen och hustrun ska vara mot varandra

Det finns ett avsnitt i Nya Testamentet i Bibeln som liberala teologer anstränger sig extra mycket för att försöka omtolka så att det bättre ska passa för ”den moderna människan”. Avsnittet ingår i ett brev av S:t Paulus och har underrubriken Äkta makars inbördes plikter (Ef. 5:22-33). Vi citerar ur S:t Paulus brev:

Ni hustrur, underordna er era män, så som ni underordnar er Herren. Ty mannen är hustruns huvud, liksom Kristus är Kyrkans huvud (…). Och liksom Kyrkan underordnar sig Kristus, så ska också hustrurna i allt underordna sig sina män.

Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat Kyrkan och utgivit sig själv för henne (…). Så ska också männen älska sina hustrur som sina egna kroppar. Den som älskar sin hustru, han älskar sig själv. Ty ingen har någonsin hatat sitt eget kött, i stället när och omhuldar man det, liksom Kristus gör med Kyrkan.

Läs mer

Svårigheter i äktenskapet – om offer och meningsfullt lidande

Det var genom sitt offer på korset som Jesus Kristus, världens räddare och Konung, besegrade djävulen och döden. Det är från korsets trä som Jesus Kristus regerar över världen. Offret är därför något djupt kristet, något djupt katolskt. Den kristna civilisationen, kristenheten, kan inte tänkas utan offer.

Den katolska religionen bygger på det faktum att våra handlingar och våra lidanden kan vara förtjänstfulla. Den kristne kan offra sina lidanden till Gud och på så sätt dela Kristi egna lidanden. Därigenom förvärvar den kristne förtjänster som bidrar både till hans egen och till världens omvändelse och räddning (detta förklaras utförligare här och här). En katolik vet att hans lidanden tjänar ett syfte och därför kan han även i de svåraste prövningar ha en glädje i sitt hjärta. I detta faktum finner vi den katolska trons djup och skönhet.

Om vi upphör att förena våra lidanden med Kristi lidanden kommer våra liv inte längre att ha någon mening. Vi kommer då att skapa ett uppslukande tomrum i våra liv, ett tomrum som riskerar att förgöra oss. Om vi tror att våra mödor och plågor saknar betydelse för vår egen och för världens frälsning, till vad nytta skulle det då vara att leva och verka på jorden? Allt som då återstår för människan skulle vara en meningslös jakt efter världslig framgång, efter njutningar och nöjen. Läs mer

Mannens ledarskap i familjen

Heliga familjen i S:t Josefs verkstad

Ett område där vi har fått flera synpunkter och frågor från läsare är den katolska läran om mannen som ledaren i familjen. Den traditionella katolska läran är mycket tydlig på den här punkten, vilket framgår av de uttalanden från katekesen och från olika påvar som vi har gått igenom i posten Den kristna familjens hierarkiska ordning. Men idag har liberalismens och feminismens falska jämlikhets- och jämställdhetsideal lett till att ord som ledarskap och lydnad, överordning och underordning nästan helt har förlorat sin ursprungliga betydelse. Många förstår inte längre innebörden av sådana ord utan förknippar dem med despotism och slaveri, förnedring och utnyttjande. En del jämför till och med den katolska läran på det här området med det förtryck av kvinnor som förekommer inom islam. Läs mer

Om att ångra barn och om syftet med att få barn

Under senare tid har Svenska Dagbladet haft en artikelserie med rubriken Ångra föräldraskapet. Några av de medverkande har varit ensamstående mödrar och berättar om vilka påfrestningar det har inneburit att ensam uppfostra barn (16 sept. 2015). Att en kvinna tycker det är mycket svårt att vara ensamstående mor är förstås inte något underligt. Enligt den naturliga ordningen har det aldrig varit meningen att kvinnan ska vara utlämnad åt att ensam, utan hjälp av barnets far, ta hand om sina barn. Det oupplösliga äktenskapet, med dess enhet och trohet mellan makarna, är instiftat bland annat just för att tillförsäkra kvinnan det stöd från en man som hon behöver som mor (vi har skrivit närmare om äktenskapets innebörd här). Läs mer

Naturen och en kristen barnuppfostran

I vår förra post citerade vi Syraks bok i Bibeln som uppmanar oss att se på regnbågen och lovprisa Honom som har gjort den (Syr. 43:11). Vi vill här gärna återkomma till detta citat eftersom det innehåller en djup visdom, det lär oss att erfarenheten av naturen, upptäckten av naturen, är en förutsättning inte bara för all mänsklig kunskap utan också för att människan ska kunna vörda och lovprisa sin Gud och Skapare.

Människan är genom sin kropp och sina kroppsliga sinnen en varelse som är rotad i naturen. Människan, och särskilt barn, behöver en direkt, vardaglig erfarenhet av fält och skogar, vattendrag, sjöar och hav, gräs och jord. Det finns inga bokliga studier av något slag som kan ersätta denna direkta upplevelse av naturen. Tvärtom utgör den förutsättningen för all intellektuell bildning. Om ett barns sinne inte har mognat och utvecklats genom upplevelsen och studiet av naturen kommer det inte att ha någon glädje av ens den bästa sortens litteratur. Den thomistiska filosofin uttrycker detta med formuleringen att ingenting finns i intellektet som inte först har förnummits med sinnena. Det är genom sinnena som människan lär sig de grundläggande metafysiska principerna. Därför kan S:t Thomas av Aquino säga att betraktandet av stjärnorna är det första steget till den erfarenhet av verkligheten som utgör metafysikens grund: att något är. Den fasta förvissningen om realiteten hos tingen runt omkring oss är inte bara en förutsättning för förnuftets naturliga kunskap utan också en förutsättning för den övernaturliga kunskapen, för den kristna tron (se gärna posten Thomismen – Katolska kyrkans filosofi). Läs mer

Egoismens triumf – assisterad befruktning för ensamstående

Enligt den naturliga lagen har barn en naturlig rätt till både sin fars och sin mors beskydd och omsorg. Barn är inte en handelsvara. De är mänskliga varelser som kan nå sin fulla utveckling och mognad endast i en specifik typ av omgivning, en omgivning där det finns en far och en mor. Att förneka barnet dess far eller mor är att orsaka det en irreparabel skada. Och inte enbart barnet självt kommer att ta skada, utan även samhället i stort.

En del menar att barn har det bra om de bara får kärlek, och att barn därför lika gärna kan växa upp i andra familjekonstellationer än den traditionella familjen med en biologisk far och en biologisk mor. Men barn är psykologiskt utformade så att de behöver mer än kärlek. En människa behöver veta varifrån hon kommer för att kunna förstå vem hon är. För ett barn representerar dess far och dess mor barnets ursprung eller genealogi. Barn behöver en tydlig och sammanhängande genealogi för att kunna relatera till världen runt omkring och finna sin plats i det samhälle där de en dag måste utforma sig ett eget liv. Läs mer

Kristet äktenskap kontra polygami eller månggifte

Efter att ha legaliserat skilsmässor och drivit igenom lagstiftning om s.k. könsneutrala äktenskap verkar det senaste liberala projektet nu vara att införa vad som tydligen kallas för ”antalsneutrala” äktenskap, dvs. polygami eller månggifte. Enligt liberal uppfattning är nämligen ”den godtyckliga normen monogami”, dvs. att man bara får gifta sig med en person, diskriminerande gentemot de individer som önskar gifta sig med flera personer. Lagstiftning som tillåter polygami förespråkas redan av många politiska ungdomsförbund, av partiet Feministiskt initiativ samt av politiker inom Centerpartiet genom ett för några år sedan presenterat förslag till idéprogram (som dock inte antogs). Läs mer

Den kvinnliga naturens tredje beståndsdel: Mater

I vår lilla trilogi om kvinnans natur och kallelse har vi nu kommit fram till den sista delen, kvinnan som mater, mor. I den första delen talade vi om kvinnan som virgo, jungfru, om det som utgör kvinnans innersta väsen, hennes hjärta och inre skatter, hennes livskraft. I den andra delen talade vi om kvinnan som sponsa, brud, om när kvinnan har utvecklat sina fysiska och mentala krafter så att hon kan hänge sig helt till den som hon älskar.

Men både i kvinnans innersta väsen som jungfru och i hennes hängivenhet som brud finns en inriktning mot den tredje beståndsdelen i hennes natur, mot hennes förmåga att ge liv, fysiskt och andligt, och att ha omsorg om det nya livet. Kvinnans jungfruliga natur, skönheten och harmonin hos hennes själ och hennes kropp, har en kallelse att bära frukt. På samma sätt är hennes tillvaro som brud inte det yttersta goda i hennes jordiska liv utan den har också en kallelse till fruktsamhet. Det är i denna fruktsamhet som kvinnan aktualiserar, förverkligar, sin natur som mater, som mor, och också finner sitt mål, sin fullkomning, sin helighet. Läs mer

Far, mor och barn – länkar i Kyrkans kedja

När det gäller det övernaturliga liv som den kristne har fått genom dopet finns det inte någon skillnad mellan mannen och kvinnan, mellan barnet och den vuxne. Alla har på samma sätt i dopet fått del av den heliggörande nåden och har blivit upptagna som Guds barn genom Jesus Kristus. Alla döpta som är medlemmar av Kristi kyrka är därför ett i Kristus (Gal. 3:26-28).

Däremot är det så att Kristi kyrka på jorden är utformad som ett synligt samhälle och inom det samhället finns en särskild, av Gud inrättad ordning, en ordning som skulle kunna jämföras med en hierarkiskt ordnad kedja. Den första länken i Kyrkans kedja är Jesus Kristus själv, han som är huvudet för Kyrkan. Kristus undervisar sin Kyrka och livnär henne genom sin nåd, men som överhuvud förväntar han sig också att Kyrkan ska lyda honom och utföra hans vilja. Samtidigt var Kristus själv under sitt liv på jorden underordnad och fullkomligt lydig mot sin Fader i himmelen. Det var genom Kristi fullkomliga lydnad som han kunde utföra Guds kärleksfulla plan för att rädda människorna. Kristi storhet, det mest värdefulla i hans liv, består just i hans lydnad gentemot sin Fader. Kristus, som själv var Gud, ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. Och därför har Gud Fadern upphöjt honom över allting (Fil. 2:5-11). Läs mer

Vad är en naturlig rättighet?

Vad menar vi egentligen när vi talar om att något är en naturlig rättighet? Vad innebär det att ha en sådan rättighet? Det är frågor som vi vill försöka svara på i denna post.

En rättighet är en moralisk maktbefogenhet. En rättighet ger innehavaren den moraliska makten att göra anspråk på att en viss sak (konkret eller abstrakt) tillkommer eller tillhör honom. I vissa fall ger rättigheten också den moraliska makten att kräva av andra att de utför eller avstår från en viss handling. Som ett exempel kan vi ta upp föräldrarnas naturliga rättigheter när det gäller barnens uppfostran och utbildning (jfr posten Föräldrars rätt att bestämma om sina barns skolgång). Dessa rättigheter innebär att föräldrar har den moraliska makten att besluta i frågor om hur deras barn ska uppfostras och vilken skola de ska gå i. Barnen i sin tur har en skyldighet att lyda sina föräldrar, till exempel genom att gå till den skola som föräldrarna har valt åt dem. De civila myndigheterna får inte lägga sig i föräldrarnas beslut på det här området. Läs mer

Den moderna kvinnans slavinneliknande situation

I en av Philotheabloggens första poster (Delad föräldraledighet – ett feministiskt förtryck) citerade vi signaturen ”Freddan” som i en insändare till Lokaltidningen Mitt i klagade över att ”mammor vägrar dela på ledigheten”. Nyligen har motsvarande uppfattning framförts mera utförligt i en artikel i Svenska Dagbladet den 17 mars 2014. Artikeln innehåller en intervju med den pappaledige Manne Forssberg som bl.a. uttalar följande: ”Fortfarande finns det kvinnor som tycker att de har rätt till längre ledighet. Hon har burit barnet i nio månader och hon har fött fram det. Nu ska hon njuta frukten av det hårda arbetet. Här är det viktigt att mannen inte viker sig”. Manne Forssberg konstaterar också med beklagande att ”Män har nog ofta dåligt samvete för att deras älskade har gått igenom en lång och kanske jobbig graviditet och därefter en förlossning. De ligger på minus. Då är man kanske inte så stark i förhandlingen om vem som har rätt att ta ut mest ledighet”. Manne Forssberg medger dock utifrån sin egen erfarenhet som far till ett nyfött barn att framför allt med tanke på amningen så är det ”nog lite speciellt med mödrar och spädbarn”. Men denna insikt hindrar honom inte från att tänka att om han och barnets mor i stället hade bestämt sig för att flaskmata och turats om att vara hemma med barnet varannan dag så ”hade det blivit på ett annat sätt”. Läs mer

Föräldrars rätt att bestämma om sina barns skolgång

När man läser tidningar eller talar med föräldrar som har barn i skolåldern får man ofta tragiska och upprörande rapporter om tillståndet i de svenska skolorna. Det handlar inte bara om ordningsproblem och låg nivå på undervisningen, utan också om hur den undervisning som bedrivs präglas av kristendomsfientlighet, genusideologi, propaganda för s.k. fri sexualitet och olika former av onaturliga sexuella handlingar samt mycket annat som står i strid med både Guds och naturens ordning. Den svenska skollagen, som även friskolorna är skyldiga att följa, kräver att utbildningen ska utformas i överensstämmelse med den liberala s.k. värdegrunden, i skollagen sammanfattad med formuleringen ”de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på”. Samtidigt uppställer skollagen ett krav på att lektionsundervisningen ska vara ”icke-konfessionell”. Enligt skollagen är alltså sekulära, liberala värderingar och synsätt inte bara tillåtna utan även påbjudna, medan däremot kristna moralregler och principer betraktas som konfessionella och därmed otillåtna. Läs mer

Den kristna familjens hierarkiska ordning

Som vi har tagit upp i en tidigare post är det nästan omöjligt för oss som lever idag att förbli opåverkade av den liberalistiska och feministiska propaganda som vi har blivit indoktrinerade med allt sedan barndomen. En följd av detta är att många av oss automatiskt och med all kraft tar avstånd från varje antydan om att det kan finnas en gudomligt inrättad ordning som inte utmärks av total jämlikhet och jämställdhet på alla områden. En av de frågor som därför är mest svårförståelig för den s.k. moderna människan är Katolska kyrkans traditionella lära om den hierarkiska ordningen inom familjen. Läs mer

Äktenskapets tre bona eller goda ting

En ung kvinna mottar sin älskades
bön om äktenskap

Äktenskapet är instiftat av Gud som en gåva till människorna. Det är Gud som har fastställt äktenskapets syften och de lagar som styr äktenskapet. Det enskilda äktenskapet mellan en viss man och en viss kvinna uppkommer däremot genom att mannen och kvinnan ger sitt fria samtycke till att ingå äktenskap med varandra. Mannen och kvinnan använder alltså sin fria vilja för att avgöra om de vill eller inte vill ingå ett äktenskap, men äktenskapets natur är inrättad av Gud och existerar helt oberoende av människans egen uppfattning eller vilja. Därför är det viktigt att känna till vad ett äktenskap egentligen innebär.

I S:t Augustinus (354-430) efterföljd lär Katolska kyrkans tradition att äktenskapet medför tre gåvor eller goda ting (bona på latin): öppenhet för barn (bonum prolis), trohet (bonum fidei) och sakramentalitet eller oupplöslighet (bonum sacramenti). Läs mer