Att ersätta Guds ordning med personens värdighet

Enligt Katolska kyrkans traditionella filosofi, den thomistiska filosofin, kan människan med hjälp av sitt förnuft få kunskap om den objektiva verkligheten. Människan kan också med säkerhet sluta sig till att Gud existerar och att det finns en övergripande objektiv ordning i själva skapelsen. Vad som är objektivt gott och ont kan människan komma fram till genom att studera denna naturens ordning, en ordning som också kallas för den naturliga lagen. Genom att studera den mänskliga naturen och dess av Gud givna naturliga inriktningar, dess ändamål, kan människan få kunskap om hur hon ska leva för att kunna bli lycklig. Människans yttersta ändamål, hennes yttersta goda, är inte människan själv utan Gud (se gärna denna post för en utförligare förklaring av den naturliga lagen).

Mycket av den moderna filosofin däremot utgår från 1700-talsfilosofen Immanuel Kants tänkande. Kant förnekade att människans förnuft kan komma fram till någon kunskap om ”tinget i sig”, dvs. om den objektiva verkligheten. Enligt Kant är det därför inte möjligt för människan att komma fram till någon kunskap om den mänskliga naturen, och denna natur innehåller inte heller några ändamål som människan bör sträva efter att uppnå. Därmed ryckte Kant alltså bort själva grundvalen för den naturliga lagen. Enligt kantiansk etik bör människan i stället handla för att ”i sin person upprätthålla mänskligheten i dess värdighet”. Människan ska vara autonom, ska vara sin egen lagstiftare. ”Personens värdighet” ersätter Gud och den av Honom skapade naturen som utgångspunkt för moralen. Människan betraktas som sitt eget ändamål, som ett ändamål i sig själv. Läs mer

Två vanliga missuppfattningar om kärlek

I vårt liberala samhälle finns det två vanligt förekommande men mycket skadliga missuppfattningar om vad kärlek innebär. Den första missuppfattningen är att kärleken är en känsla. Det är förvisso sant att kärleken ofta är förenad med en känsla, att man känner något alldeles speciellt för den som man älskar, t.ex. för sin maka eller make eller för sina barn. Men denna känsla utgör inte själva kärleken.

S:t Thomas av Aquino har förklarat att kärleken inte sitter i känslorna, som ju kan komma och gå, utan i viljan. Att älska någon betyder att vilja det bästa för den människan, först och främst hennes andliga bästa, alltså att hon ska få vara lycklig med Gud, och sedan också allt som är inriktat på denna lycka. Det sistnämnda innebär en önskan om att den som man älskar ska få leva sitt liv på ett gott sätt i enlighet med Guds bud, något som också omfattar de materiella ting som är nödvändiga eller nyttiga för att kunna leva ett sådant gott liv. Denna äkta kärlek som S:t Thomas beskriver har alltid en praktisk konsekvens, dvs. den är effektiv, inte sentimental. Den uttrycks i handling. Makar uttrycker sin kärlek genom de tusen olika praktiska tjänster som de gör för varandra, men också genom att ge varandra råd, tröst och stöd, och genom att be för och förlåta varandra. Läs mer

Kristna människors förhållande till världen

Som kristna är vi kallade att vara i världen, men inte av världen (jfr Joh. 17:15-19). När vi läser detta tänker vi kanske först och främst på att den kristne måste undvika det som kan kallas för moralisk världslighet, dvs. att enbart intressera sig för nöjen och njutningar, ägodelar och strävan efter framgång och status. En sådan världslig mentalitet korrumperar människans övernaturliga liv som Guds barn och kommer förr eller senare att leda till att hon överger Gud och Hans bud och därigenom helt förlorar det övernaturliga livet i sin själ.

Men det finns också en annan form av världslighet som kan vara ännu mera destruktiv än den moraliska världsligheten. Det handlar om en intellektuell världslighet, om ett bortdomnande av förnuftet och om den själlöshet som uppkommer hos en människa som har förlorat sin innersta längtan, som har upphört att söka efter något som är sant, eller skönt, eller gott. Eftersom sanningen, skönheten och godheten är tre fullkomligheter hos Gud, har en sådan människa ytterst också förlorat sin längtan och sitt sökande efter Gud. Läs mer

Kyrkan, staten och deras rätta relation

I posten Kristus är konung över alla människor och alla nationer beskrev vi med utgångspunkt i påven Pius XI:s encyklika Quas Primas hur inte bara enskilda människor utan även den politiska makten har en skyldighet att hedra Kristus och följa Hans lagar. Denna post har varit föremål för viss debatt i sociala medier där någon menade att vi förespråkar ett teokratiskt styrelseskick, dvs. ett styrelseskick där statsmakten ligger i händerna på representanter för den religiösa makten. Eftersom detta inte stämmer, men då staten inte heller bör vara ”neutral” i religiöst avseende, tror vi det kan vara värdefullt att säga några ytterligare ord om vad den traditionella katolska läran på detta område innebär.

Människan, som är skapad av Gud för ett övernaturligt mål, behöver både Kyrkan och det civila samhället, staten, för att kunna uppnå sin fullkomning som människa. Det civila samhället, till vilket människan hör på grund av sin sociala natur, har i uppgift att vaka över och främja det jordiska goda. Det civila samhället ska handla på ett sådant sätt att dess medborgare kan leva ett lugnt och fridfullt, fromt och ärbart liv här på jorden (läs gärna mer om staten och nationen i denna post). Det kyrkliga samhället, som människan behöver tillhöra på grund av sin övernaturliga kallelse, har som syfte att leda sina medlemmar till deras övernaturliga mål, till den eviga glädjen i himmelen hos Gud. Det gör Katolska kyrkan genom sin lära, sina sakrament, sin bön och sina lagar. Läs mer

Det naturliga och det övernaturliga i samhället

I posten Den liberala människans väg in i mörkret nämnde vi att den liberala ideologins rötter går tillbaka till renässansen och den protestantiska reformationen. En läsare (själv protestant) hade i en bok sett ett liknande påstående om att protestantismen har gett upphov till sekularisering och materialism och frågade oss nyligen om det kunde stämma. Vi skulle vilja försöka ge ett litet svar, men vill också gärna påminna om att det finns många enskilda protestanter som arbetar hårt för att motarbeta just liberalismens skadliga inflytande i samhället och vår avsikt är inte att kritisera någon av dem. Läs mer

Naturen och en kristen barnuppfostran

I vår förra post citerade vi Syraks bok i Bibeln som uppmanar oss att se på regnbågen och lovprisa Honom som har gjort den (Syr. 43:11). Vi vill här gärna återkomma till detta citat eftersom det innehåller en djup visdom, det lär oss att erfarenheten av naturen, upptäckten av naturen, är en förutsättning inte bara för all mänsklig kunskap utan också för att människan ska kunna vörda och lovprisa sin Gud och Skapare.

Människan är genom sin kropp och sina kroppsliga sinnen en varelse som är rotad i naturen. Människan, och särskilt barn, behöver en direkt, vardaglig erfarenhet av fält och skogar, vattendrag, sjöar och hav, gräs och jord. Det finns inga bokliga studier av något slag som kan ersätta denna direkta upplevelse av naturen. Tvärtom utgör den förutsättningen för all intellektuell bildning. Om ett barns sinne inte har mognat och utvecklats genom upplevelsen och studiet av naturen kommer det inte att ha någon glädje av ens den bästa sortens litteratur. Den thomistiska filosofin uttrycker detta med formuleringen att ingenting finns i intellektet som inte först har förnummits med sinnena. Det är genom sinnena som människan lär sig de grundläggande metafysiska principerna. Därför kan S:t Thomas av Aquino säga att betraktandet av stjärnorna är det första steget till den erfarenhet av verkligheten som utgör metafysikens grund: att något är. Den fasta förvissningen om realiteten hos tingen runt omkring oss är inte bara en förutsättning för förnuftets naturliga kunskap utan också en förutsättning för den övernaturliga kunskapen, för den kristna tron (se gärna posten Thomismen – Katolska kyrkans filosofi). Läs mer

Skillnaden mellan naturliga och mänskliga rättigheter

I kraft av själva det faktum att Gud har givit människan en mänsklig natur har Han också tillerkänt henne vissa särskilda maktbefogenheter eller rättigheter. Människans natur är utformad på det sätt som uttrycker Guds intentioner med henne. Gud har nedlagt olika naturliga inriktningar i människan för att visa henne vari hennes materiella och andliga goda består. Människans uppgift är att genom sitt förnuft och sin vilja känna igen vad som är gott och sträva efter att nå fram till det. Men för att människan ska kunna uppfylla sin kallelse till det goda måste hon också ha rättigheten, den moraliska maktbefogenheten, att handla på det sätt som krävs för att nå detta mål. Därför har Gud givit henne makten över de ting som särskilt hör till hennes natur (det här förklaras utförligare i posten Vad är en naturlig rättighet?). Det är den naturliga lagen som hjälper oss att avgöra vilka rättigheter som hör till människan.

Den största och viktigaste av människans naturliga rättigheter är hennes rätt att tillbedja och vörda sin Skapare, den treenige Guden. Människan har också en naturlig rätt att bevara sin egen existens, hon har en naturlig rätt till liv, både när det gäller hennes eget liv och hennes barns liv. Människan har en naturlig rätt att gifta sig och bilda familj (men också en rätt att avstå från att gifta sig och i stället leva i fullkomlig kyskhet t.ex. som präst eller ordenssyster). Utifrån dessa grundläggande rättigheter följer sedan bl.a. rätten att skaffa sig det som krävs för att leva, rätten till egendom och rätten att bestämma över sina barns uppfostran och utbildning. Läs mer

Familjen, staten och nationen

Den katolska socialetiken lär oss att familjen, som uppkommer ur äktenskapet, är den första naturliga gemenskapen mellan människor, det första naturliga samhället. Familjens grundläggande syfte är att ta emot de barn som Gud vill skänka den och ge barnen omsorg, uppfostran och utbildning. Men det lilla samhälle som familjen utgör kan inte av egen kraft tillgodose sina medlemmars samtliga kroppsliga och själsliga behov. Familjen behöver få hjälp av andra människor, av andra gemenskaper. Man kan till exempel tänka på olika yrkesgrupper som hantverkare, läkare och lärare men också på olika organisationer och associationer med exempelvis sociala, kulturella eller religiösa ändamål. Därtill kommer att familjen inte skulle kunna leva i fred tillsammans med andra familjer och inte heller kunna avvärja och bestraffa brott mot rättvisan om de olika familjerna inte var sammanbundna med ett fast socialt band. Det är därför nödvändigt för familjen att förena sig med andra familjer till ett civilt samhälle, till en stat. Vi använder här termen civilt samhälle i dess egentliga betydelse som en beteckning på det naturliga, världsliga samhället i motsats till det övernaturliga, kyrkliga samhället i vilket man blir medlem genom dopet. Läs mer

S:t Thomas av Aquino om den naturliga lagen

S:t Thomas av Aquino

Vid många olika tillfällen har vi här på Philotheabloggen hänvisat till den goda ordning som Gud har inrättat för människan och världen, till den naturliga och gudomliga ordningen, till den naturliga lag som är inskriven i människornas hjärtan. Vägledda av S:t Thomas av Aquino och hans verk Summa Theologica skulle vi nu vilja undersöka lite mera konkret vad Guds ordning och den naturliga lagen egentligen innebär.

S:t Thomas lär oss att det finns en övergripande ordning, en högsta lag för hela världsalltet, Guds eviga lag, som Gud har uppenbarat genom det sätt på vilket Han har inrättat allt skapat. När det gäller djur och växter så verkställer de Guds lag omedvetet genom sina instinkter eller genom sitt inbyggda sätt att växa och leva på. När det gäller människan har hon till skillnad från djur och växter fått förmågan att medvetet genom sitt förnuft och sin vilja känna igen och verkställa Guds lag. Människan har fått förmågan att medvetet känna igen vad som är gott för henne och att handla för att uppnå detta goda. På så sätt har människan gjorts delaktig i Guds eviga lag. Det är detta som kallas för den naturliga lagen. Läs mer

Vad är en naturlig rättighet?

Vad menar vi egentligen när vi talar om att något är en naturlig rättighet? Vad innebär det att ha en sådan rättighet? Det är frågor som vi vill försöka svara på i denna post.

En rättighet är en moralisk maktbefogenhet. En rättighet ger innehavaren den moraliska makten att göra anspråk på att en viss sak (konkret eller abstrakt) tillkommer eller tillhör honom. I vissa fall ger rättigheten också den moraliska makten att kräva av andra att de utför eller avstår från en viss handling. Som ett exempel kan vi ta upp föräldrarnas naturliga rättigheter när det gäller barnens uppfostran och utbildning (jfr posten Föräldrars rätt att bestämma om sina barns skolgång). Dessa rättigheter innebär att föräldrar har den moraliska makten att besluta i frågor om hur deras barn ska uppfostras och vilken skola de ska gå i. Barnen i sin tur har en skyldighet att lyda sina föräldrar, till exempel genom att gå till den skola som föräldrarna har valt åt dem. De civila myndigheterna får inte lägga sig i föräldrarnas beslut på det här området. Läs mer

Apan är inte grunden för moralen

I posten Det naturliga för människan skrev vi att det numera råder stor förvirring om vad adjektivet naturligt egentligen betyder och att man ibland kan höra att eftersom forskare har visat att en viss apsort har för vana att agera på ett visst sätt så skulle detta beteende vara ”naturligt” även för människan. Det här sättet att resonera har beskrivits närmare i en understreckare i Svenska Dagbladet (2013-10-13) av frilansskribenten Håkan Lindgren. Han konstaterar att: ”Det som folk skriver om apor handlar ofta lika mycket om människan och hennes samhälle. Den underförstådda sensmoralen är tydlig: vi ska vara som aporna, för aporna är som vi. Nämligen som vi egentligen är. Om vi inte gör som aporna sviker vi vår natur”. Läs mer

Människan som imago Dei, Guds avbild

I Bibelns första kapitel beskrivs hur Gud skapade himmelen och jorden, solen och månen, djuren och växterna. Sist av allt skapade han människan. Detta beskrivs med orden: ”Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild (imago Dei) skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem” (1 Mos. 1:27).

Människan är en unik kombination av ande och materia, en odödlig själ i en kropp som får liv av själen. Att människan är skapad till Guds avbild syftar enligt S:t Thomas av Aquino just på människans själ, framför allt på de själsförmögenheter som utgörs av vårt intellekt eller förstånd och av vår vilja. I en ganska djärv bild jämför S:t Thomas människans själ med den heliga Treenigheten. Inom Treenigheten utgår Guds Son, Ordet, från Fadern medan den helige Ande, Kärleken, utgår från Fadern och Sonen. Enligt S:t Thomas utgår hos människan på liknande sätt hennes ord från förståndet och hennes kärlek från viljan. Människans uppgift är att efterlikna och representera Guds natur på jorden, att använda sitt förstånd och sin vilja för att finna och göra det sanna, det sköna och det goda. Läs mer

Det naturliga för människan

Den naturliga lagen har sin grund i själva naturen. Det är alltså inte fråga om några godtyckligt pålagda regler utan om en lag som är inskriven i människans natur och som tillförsäkrar henne det goda, både för hennes personliga och sociala dimension. Om människan bryter mot den naturliga lagen innebär det därför att hon skadar både sig själv och det mänskliga samhället.

Men numera råder stor förvirring angående betydelsen av adjektivet naturligt. Ibland kan man höra att eftersom forskare har visat att en viss apsort har för vana att agera på ett visst sätt så skulle detta beteende vara ”naturligt” även för människan. Alternativt målas det upp en bild av hur människan levde under någon forntida epok med slutsatsen att detta utgör människans urtillstånd och därför också det ”naturliga” för henne. Men den här typen av resonemang har inget att göra med den innebörd som begreppet naturligt har inom den katolska moralfilosofin. Läs mer

Thomismen – Katolska kyrkans filosofi

En av Philotheabloggens läsare har ställt en fråga om vårt påstående i en tidigare post att den filosofi som har förklarats av S:t Thomas av Aquino, alltså den thomistiska filosofin, också är Katolska kyrkans filosofi. Kan det verkligen stämma att Katolska kyrkan har en särskild filosofi och att man inte kan vara katolsk teolog om man omfattar en annan filosofisk inriktning? Vi vill förstås gärna besvara denna fråga och kommer att göra det framför allt genom att undersöka vad olika påvar har sagt om saken. Läs mer

Frihet och den naturliga lagen

Den katolska moralläran blir obegriplig om man inte förstår vad sann frihet och den naturliga lagen innebär. I vår första post vill vi därför försöka ge en kort introduktion till dessa frågor.

Man kan säga att det finns tre olika slags frihet:

1. Psykologisk frihet eller den fria viljan. Den fria viljan är människans förmåga att vända sitt sinne till det goda oberoende av olika typer av inre påverkan (som reflexer, instinkter etc). Det är på grund av att människan har en fri vilja som hon kan göras ansvarig för sina handlingar. Läs mer