Den skapande människan

När en människa gläder sig över det sköna, levande och livgivande i Guds skapelse, över en blomma, ett djur eller en fågel, eller över solens ljus, eller kanske över en av människans egna sysselsättningar, vill hon gärna dela denna glädje med andra. Hon vill omvandla den ordlösa abstraktion som hon har i sitt inre och ge den en konkret och synlig form och färg. De människor som ser hennes verk ger sitt gensvar när de i sin tur gläder sig över det som hon har skapat.

Därför älskar vi gamla handgjorda saker, som möbler eller tyger, och vill röra vid dem med händerna. Det är vårt gensvar till den som har skapat dem, till den människa som kanske är död sedan länge men vars liv kommer till oss genom det skapade. Läs mer

Europa och det högsta goda

Under varje historisk period har det funnits något eller någon som av flertalet människor har uppfattats som deras och samhällets högsta goda, summum bonum på latin. För Europa, för den sanna västerländska civilisationen, har detta högsta goda alltid varit Gud.

Under romarriket var det den romerska staten, representerad av kejsaren, som uppfattades som det högsta goda. Anledningen till att romarna förföljde de första kristna var inte primärt för att utrota den kristna religionen utan för att förmå även de kristna att erkänna att ingen annan än kejsaren, och därmed den romerska staten, var deras högsta goda. Om de kristna bara hade gått med på att offra några rökelsekorn till kejsaren som ett tecken på detta skulle de ha blivit lämnade i fred och fått utöva sin religion i lugn och ro. Men som vi vet föredrog de första kristna martyrdöden hellre än att erkänna någon annan än Gud som sitt summum bonum.

Det blev kejsar Konstantin som genom ediktet i Milano år 313 löste denna konflikt till förmån för de kristna. Därefter, och under ett och ett halvt årtusende framåt, var det Gud och ett liv i gemenskap med Honom som blev de europeiska folkens högsta goda. De europeiska folken började då förstå att människorna är skyldiga att tjäna och ära Gud och följa Hans lag, och att det är just detta som gör dem lyckliga och som leder till ett lyckligt samhälle. Även om enskilda människor förstås även under denna tidsperiod kunde göra sig skyldiga till mycket ont, så utgjorde Guds lag alltid den objektiva måttstock som en människas handlingar kunde bedömas utifrån. Läs mer

Kristna människors förhållande till världen

Som kristna är vi kallade att vara i världen, men inte av världen (jfr Joh. 17:15-19). När vi läser detta tänker vi kanske först och främst på att den kristne måste undvika det som kan kallas för moralisk världslighet, dvs. att enbart intressera sig för nöjen och njutningar, ägodelar och strävan efter framgång och status. En sådan världslig mentalitet korrumperar människans övernaturliga liv som Guds barn och kommer förr eller senare att leda till att hon överger Gud och Hans bud och därigenom helt förlorar det övernaturliga livet i sin själ.

Men det finns också en annan form av världslighet som kan vara ännu mera destruktiv än den moraliska världsligheten. Det handlar om en intellektuell världslighet, om ett bortdomnande av förnuftet och om den själlöshet som uppkommer hos en människa som har förlorat sin innersta längtan, som har upphört att söka efter något som är sant, eller skönt, eller gott. Eftersom sanningen, skönheten och godheten är tre fullkomligheter hos Gud, har en sådan människa ytterst också förlorat sin längtan och sitt sökande efter Gud. Läs mer

Kyrkan, staten och deras rätta relation

I posten Kristus är konung över alla människor och alla nationer beskrev vi med utgångspunkt i påven Pius XI:s encyklika Quas Primas hur inte bara enskilda människor utan även den politiska makten har en skyldighet att hedra Kristus och följa Hans lagar. Denna post har varit föremål för viss debatt i sociala medier där någon menade att vi förespråkar ett teokratiskt styrelseskick, dvs. ett styrelseskick där statsmakten ligger i händerna på representanter för den religiösa makten. Eftersom detta inte stämmer, men då staten inte heller bör vara ”neutral” i religiöst avseende, tror vi det kan vara värdefullt att säga några ytterligare ord om vad den traditionella katolska läran på detta område innebär.

Människan, som är skapad av Gud för ett övernaturligt mål, behöver både Kyrkan och det civila samhället, staten, för att kunna uppnå sin fullkomning som människa. Det civila samhället, till vilket människan hör på grund av sin sociala natur, har i uppgift att vaka över och främja det jordiska goda. Det civila samhället ska handla på ett sådant sätt att dess medborgare kan leva ett lugnt och fridfullt, fromt och ärbart liv här på jorden (läs gärna mer om staten och nationen i denna post). Det kyrkliga samhället, som människan behöver tillhöra på grund av sin övernaturliga kallelse, har som syfte att leda sina medlemmar till deras övernaturliga mål, till den eviga glädjen i himmelen hos Gud. Det gör Katolska kyrkan genom sin lära, sina sakrament, sin bön och sina lagar. Läs mer

Offer, meningsfullt lidande och skilsmässa

Det var genom sitt offer på korset som Jesus Kristus, världens räddare och Konung, besegrade djävulen och döden. Det är från korsets trä som Jesus Kristus regerar över världen. Offret är därför något djupt kristet, något djupt katolskt. Den kristna civilisationen, kristenheten, kan inte tänkas utan offer.

Den katolska religionen bygger på det faktum att våra handlingar och våra lidanden kan vara förtjänstfulla. Den kristne kan offra sina lidanden till Gud och på så sätt dela Kristi egna lidanden. Därigenom förvärvar den kristne förtjänster som bidrar både till hans egen och till världens omvändelse och räddning (detta förklaras utförligare här och här). En katolik vet att hans lidanden tjänar ett syfte och därför kan han även i de svåraste prövningar ha en glädje i sitt hjärta. I detta faktum finner vi den katolska trons djup och skönhet.

Om vi upphör att förena våra lidanden med Kristi lidanden kommer våra liv inte längre att ha någon mening. Vi kommer då att skapa ett uppslukande tomrum i våra liv, ett tomrum som riskerar att förgöra oss. Om vi tror att våra mödor och plågor saknar betydelse för vår egen och för världens frälsning, till vad nytta skulle det då vara att leva och verka på jorden? Allt som då återstår för människan skulle vara en meningslös jakt efter världslig framgång, efter njutningar och nöjen. Läs mer

Det naturliga och det övernaturliga i samhället

I posten Den liberala människans väg in i mörkret nämnde vi att den liberala ideologins rötter går tillbaka till renässansen och den protestantiska reformationen. En läsare (själv protestant) hade i en bok sett ett liknande påstående om att protestantismen har gett upphov till sekularisering och materialism och frågade oss nyligen om det kunde stämma. Vi skulle vilja försöka ge ett litet svar, men vill också gärna påminna om att det finns många enskilda protestanter som arbetar hårt för att motarbeta just liberalismens skadliga inflytande i samhället och vår avsikt är inte att kritisera någon av dem. Läs mer

Hur en kristen besegrar lidande och död

S:t Josef på dödsbädden
omgiven av Jesus och jungfru Maria

I dödsrunor över någon som avlidit till följd av sjukdom ser man ofta formuleringar som att han eller hon ”förlorade kampen mot sin cancer”. Förutom sorgen över själva dödsbudet kan vi då också känna en sorg över denna bedömning av personens sista tid i livet. Att betrakta den avlidne som en sorts förlorare i kampen mot en övermäktig fiende är en föreställning som helt och hållet strider mot den sanna, kristna synen på lidande och död. Enligt kristen tro skulle det i stället faktiskt kunna vara så att den avlidne mannen eller kvinnan just hade vunnit sitt livs största seger. Läs mer

Det kristna hemmet – om arkitektur och heminredning

Det är Gud som är varje människas egentliga, eviga hem. Gud är den högsta Sanningen, Godheten och Skönheten och människans yttersta bestämmelse. Bara hos Gud kan människan finna fullkomlig vila och frid, bara hos Honom har människan en trygghet som aldrig kan rubbas. Men för att kunna utvecklas harmoniskt enligt Guds tanke måste människan, och särskilt det lilla barnet, också ha ett jordiskt hem. Människan måste få ha en plats på jorden där hon kan leva i en atmosfär av frid, trygghet och skönhet, det som vi brukar kalla för hemtrevnad. Vissheten om att ha ett sådant hem är något av det mest underbara som en människa kan erfara.

Hemmet är den synliga samlingspunkt som omsluter, förankrar och upprätthåller familjens och den enskilda människans liv, som fördjupar och utvecklar det, som får det att blomstra. Tryggheten och den fridfulla avskildheten i hemmet uttrycks framför allt genom dess kraftiga väggar, av timmer, sten eller tegel. Stabila, robusta väggar och murar har i den västerländska kulturen alltid varit något som utmärker det civiliserade och trygga mänskliga livet. Läs mer

Islams försök att erövra Europa

Syftet med Philotheabloggen är (som framgår av sidan Om bloggen) att beskriva konsekvenserna av dagens liberala och feministiska villfarelser och framför allt att försöka återupptäcka den traditionella, katolska moralläran och filosofin. Först när vi har återupptäckt den goda ordning som Gud har inrättat för människan och för samhället är det möjligt att börja leva på ett gott och lyckligt sätt och samtidigt börja bygga upp ett gott samhälle igen. Men en grundläggande förutsättning för allt detta är förstås att vi även i framtiden får behålla våra liv och vår frihet att göra det goda, något som vi i Västvärlden länge har tagit för givet men som inte alltid har varit en självklarhet.

Vid flera tillfällen i historien har hela den europeiska världsdelen varit nära att läggas i slaveri under muslimska erövrare, ett öde som Mellanöstern och Nordafrika tidigt drabbades av. Under århundradet från Muhammeds död år 632 till slaget vid Poitiers år 732, då muslimerna stoppades av den frankiske ledaren Karl Martell, erövrade islam större delen av den civiliserade, kristna världen. I kronologisk ordning innefattar de erövrade områdena Syrien, Palestina, Armenien, Egypten, övriga Nordafrika och Spanien. År 1453 föll även Konstantinopel och därmed det kristna Bysantinska riket.

Det ottomanska angreppet mot Wien år 1683

Spanjorerna tvingades i århundraden leva i ett nästan permanent tillstånd av inbördeskrig innan de slutligen lyckades besegra muslimerna år 1492. Men under 1500-talet hotades Europa återigen av muslimska erövringsförsök och först år 1571 lyckades en koalition av katolska sjöfartsnationer besegra den ottomanska flottan under slaget vid Lepanto i Korintiska viken i Grekland. Under 1600-talet gjorde muslimerna nya försök att lägga under sig Europa, men besegrades år 1683 av den polske kungen Johan Sobieski och hans katolska trupper vid Wien och drevs sedan ut ur Österrike och Ungern. Efter första världskriget föll det ottomanska riket slutligen samman, men hade strax dessförinnan hunnit med att mörda uppemot en och en halv miljon civila kristna armenier. Läs mer

Naturen och en kristen barnuppfostran

I vår förra post citerade vi Syraks bok i Bibeln som uppmanar oss att se på regnbågen och lovprisa Honom som har gjort den (Syr. 43:11). Vi vill här gärna återkomma till detta citat eftersom det innehåller en djup visdom, det lär oss att erfarenheten av naturen, upptäckten av naturen, är en förutsättning inte bara för all mänsklig kunskap utan också för att människan ska kunna vörda och lovprisa sin Gud och Skapare.

Människan är genom sin kropp och sina kroppsliga sinnen en varelse som är rotad i naturen. Människan, och särskilt barn, behöver en direkt, vardaglig erfarenhet av fält och skogar, vattendrag, sjöar och hav, gräs och jord. Det finns inga bokliga studier av något slag som kan ersätta denna direkta upplevelse av naturen. Tvärtom utgör den förutsättningen för all intellektuell bildning. Om ett barns sinne inte har mognat och utvecklats genom upplevelsen och studiet av naturen kommer det inte att ha någon glädje av ens den bästa sortens litteratur. Den thomistiska filosofin uttrycker detta med formuleringen att ingenting finns i intellektet som inte först har förnummits med sinnena. Det är genom sinnena som människan lär sig de grundläggande metafysiska principerna. Därför kan S:t Thomas av Aquino säga att betraktandet av stjärnorna är det första steget till den erfarenhet av verkligheten som utgör metafysikens grund: att något är. Den fasta förvissningen om realiteten hos tingen runt omkring oss är inte bara en förutsättning för förnuftets naturliga kunskap utan också en förutsättning för den övernaturliga kunskapen, för den kristna tron (se gärna posten Thomismen – Katolska kyrkans filosofi). Läs mer

Den liberala människans väg in i mörkret

Andra delen av Philotheabloggens s.k. tagline består som framgår ovan av orden: Mot liberalism och feminism. Vi har tidigare i ett flertal poster behandlat feminismen och dess destruktiva följder, men vi får inte glömma bort att det är den liberala ideologin som är ursprunget både till feminismen och till den mängd av övriga sekulära ideologier som har lett till vårt samhälles nuvarande andliga och moraliska konkurs. Den liberala ideologins rötter går tillbaka ända till renässansen och den protestantiska reformationen, men man kan säga att liberalismen fick sin tydliga form i och med franska revolutionen och dess falska ideal om frihet, jämlikhet och broderskap. Läs mer

Den kvinnliga naturens tredje beståndsdel: Mater

I vår lilla trilogi om kvinnans natur och kallelse har vi nu kommit fram till den sista delen, kvinnan som mater, mor. I den första delen talade vi om kvinnan som virgo, jungfru, om det som utgör kvinnans innersta väsen, hennes hjärta och inre skatter, hennes livskraft. I den andra delen talade vi om kvinnan som sponsa, brud, om när kvinnan har utvecklat sina fysiska och mentala krafter så att hon kan hänge sig helt till den som hon älskar.

Men både i kvinnans innersta väsen som jungfru och i hennes hängivenhet som brud finns en inriktning mot den tredje beståndsdelen i hennes natur, mot hennes förmåga att ge liv, fysiskt och andligt, och att ha omsorg om det nya livet. Kvinnans jungfruliga natur, skönheten och harmonin hos hennes själ och hennes kropp, har en kallelse att bära frukt. På samma sätt är hennes tillvaro som brud inte det yttersta goda i hennes jordiska liv utan den har också en kallelse till fruktsamhet. Det är i denna fruktsamhet som kvinnan aktualiserar, förverkligar, sin natur som mater, som mor, och också finner sitt mål, sin fullkomning, sin helighet. Läs mer

Den kvinnliga naturens andra beståndsdel: Sponsa

Ett sätt för en kvinna att bättre kunna förstå sin natur och kallelse är att utforska de tre separata men kompletterande beståndsdelar som hennes natur består av: kvinnan som virgo, jungfru, kvinnan som sponsa, brud och kvinnan som mater, mor. Kvinnan som virgo, jungfru, är kvinnan betraktad utifrån hennes innersta väsen, vilket vi har skrivit utförligare om i en tidigare post. Man kan säga att kvinnan som jungfru utgör själva grundvalen för hela hennes uppdrag och kallelse. Kvinnan som sponsa, brud, framträder sedan när hon har utvecklat sina fysiska och mentala krafter så att hon kan hänge sig helt och ge sitt definitiva ja-svar till den som hon älskar, i äktenskapet eller, som den totala gåvan av sig själv, till Kristus.

Även här vill vi börja med att utgå från kvinnors faktiska erfarenheter och känslor. Vi kan då lägga märke till att även en ung flicka ofta drömmer om sin framtid. Den unga flickan älskar vår kulturs traditionella berättelser om prinsessan som blir räddad av prinsen och sedan gifter sig med honom, om riddaren som slåss för sin dam och vinner segern. Flickans drömmar kan visserligen ta sig ytliga uttryck, som t.ex. en önskan om att klä sig i rosa prinsessklänning, men de härstammar från något djupt och värdefullt i henne, från en första aning om hennes natur som brud, en första längtan efter att få bli någons älskade, någons livsledsagarinna. En annan erfarenhet vi kan lägga märke till är att för en flicka tar ofta familjelivet och den känsla av trygghet som hon upplever i sin familj större plats i hennes liv och är av större betydelse än vad det är för en pojke. Läs mer

Familjen, staten och nationen

Den katolska socialetiken lär oss att familjen, som uppkommer ur äktenskapet, är den första naturliga gemenskapen mellan människor, det första naturliga samhället. Familjens grundläggande syfte är att ta emot de barn som Gud vill skänka den och ge barnen omsorg, uppfostran och utbildning. Men det lilla samhälle som familjen utgör kan inte av egen kraft tillgodose sina medlemmars samtliga kroppsliga och själsliga behov. Familjen behöver få hjälp av andra människor, av andra gemenskaper. Man kan till exempel tänka på olika yrkesgrupper som hantverkare, läkare och lärare men också på olika organisationer och associationer med exempelvis sociala, kulturella eller religiösa ändamål. Därtill kommer att familjen inte skulle kunna leva i fred tillsammans med andra familjer och inte heller kunna avvärja och bestraffa brott mot rättvisan om de olika familjerna inte var sammanbundna med ett fast socialt band. Det är därför nödvändigt för familjen att förena sig med andra familjer till ett civilt samhälle, till en stat. Vi använder här termen civilt samhälle i dess egentliga betydelse som en beteckning på det naturliga, världsliga samhället i motsats till det övernaturliga, kyrkliga samhället i vilket man blir medlem genom dopet. Läs mer

Att återuppbygga en sann kultur

Tidigare har vi beskrivit hur företrädarna för olika liberala och feministiska system (idag framför allt i form av mångkulturalism och genusideologi) har som sitt egentliga mål att utplåna de dogmer, moralnormer, sociala strukturer, seder och bruk som ingår i det begrepp och den historiska verklighet som utgörs av den kristna kulturen, av kristenheten (se gärna här och här). Vid en betraktelse av det samhälle som vi nu lever i verkar det inte heller obefogat att någon gång ställa sig frågan om det verkligen ännu är möjligt att upprätthålla och återuppbygga den traditionella kristna, västerländska kulturen. Och även om vi trots allt hoppas på och arbetar för detta, måste vi ändå medge att själva det faktum att vi överhuvudtaget ställer oss den här frågan innebär att det är något viktigt som har gått förlorat, som vi själva har förlorat.

På väg in till Mässan

En människas kultur är som en sorts ”andra natur” för henne. Om hon medvetet måste hålla fast vid eller återskapa en sann kultur är detta därför i sig ett tecken på att denna kultur inte redan finns hos henne på det sätt som den borde. En människa med en sann kultur är en människa som på ett spontant och intuitivt sätt kan uppfatta och svara på den verklighet som hon möter i sitt liv. Normalt är detta resultatet av ett arv som förs vidare från generation till generation i form av en skatt av sanningar samt konkreta förhållningssätt och anpassningar till dessa sanningar som kommer till uttryck i sådant som till exempel konsten, arkitekturen, musiken, fester, sedvänjor, relationen mellan könen och sättet att umgås och uppföra sig på. Man kan säga att det kulturella arvet utgörs av en tyst andlig kommunikation mellan generationerna som säger: gör så här, och du kommer att handla rätt. Läs mer

Mångkulturalismens kamp mot kristenheten

Vårt samhälle präglas idag av två destruktiva och aggressiva ideologier, nämligen genusideologin (en form av feminism) och den s.k. mångkulturalismen (som har möjliggjorts av liberalismen). I posten Målet för genusideologin – att utplåna familjen har vi beskrivit hur de som företräder genusideologin strävar efter att utplåna allt som hör samman med den naturliga familjen grundad på äktenskapet mellan man och kvinna. I denna post vill vi försöka beskriva hur mångkulturalismen på motsvarande sätt arbetar för att förinta själva den västerländska, kristna kulturen, dvs. kristenheten. Läs mer

Klädernas betydelse för kulturen och människan

Orden kultur och kult kommer från samma latinska ord (cultus) och har också innehållsmässigt ett nära samband. Ett samhälles kultur utgörs av levnadsvanorna hos dem som lever i samhället och av resultatet av dessa levnadsvanor. Kulturen bestäms ytterst av den kult, den form av gudsdyrkan eller religion, som är förhärskande i samhället. Detta beror på att det är kulten, religionen, som avgör vilka sätt att leva och uppföra sig på som anses moraliskt riktiga. Olika konstnärliga uttryck, musik, byggnader, kläder och så vidare är i sin tur resultatet av människornas levnadsvanor. I posten Vår kultur och den katolska Mässan har vi närmare beskrivit hur den heliga Mässan är mittpunkten och förutsättningen för den katolska religionen och all sann kultur.

Till exempel säger den katolska religionen att kyskhet och ett rent hjärta är något gott att sträva efter (se gärna avsnitt II. Budorden, Sjätte och nionde Guds bud i katekesen). I ett katolskt samhälle kommer därför konsten, relationerna mellan könen, sättet att klä sig och själva kläderna liksom andra kulturella uttryck att återspegla just kyskhet och renhet. Men om kulten, som i många moderna samhällen, framför allt består i en sorts människornas självdyrkan, då kommer kulturen att förfalla till att i stället ge uttryck för människornas oordnade kroppsliga begär och deras fåfänga. Läs mer

Föräldrars rätt att bestämma om sina barns skolgång

När man läser tidningar eller talar med föräldrar som har barn i skolåldern får man ofta tragiska och upprörande rapporter om tillståndet i de svenska skolorna. Det handlar inte bara om ordningsproblem och låg nivå på undervisningen, utan också om hur den undervisning som bedrivs präglas av kristendomsfientlighet, genusideologi, propaganda för s.k. fri sexualitet och olika former av onaturliga sexuella handlingar samt mycket annat som står i strid med både Guds och naturens ordning. Den svenska skollagen, som även friskolorna är skyldiga att följa, kräver att utbildningen ska utformas i överensstämmelse med den liberala s.k. värdegrunden, i skollagen sammanfattad med formuleringen ”de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på”. Samtidigt uppställer skollagen ett krav på att lektionsundervisningen ska vara ”icke-konfessionell”. Enligt skollagen är alltså sekulära, liberala värderingar och synsätt inte bara tillåtna utan även påbjudna, medan däremot kristna moralregler och principer betraktas som konfessionella och därmed otillåtna. Läs mer

De olika folken och mänsklighetens övernaturliga enhet

I inledningen till Bibeln skildras hur Gud som höjdpunkten på sitt skapelseverk utformade människan till sin egen avbild och likhet (1 Mos. 1:26-27). Gud skänkte människan övernaturliga gåvor och privilegier och gav henne som bestämmelse att uppnå en evig och outsäglig lycka. Längre fram återger Bibeln hur människorna delades upp i olika grupper och spriddes ut till olika delar av världen. Inte ens när människorna övergav sin Skapare upphörde Gud att ha omsorg om dem, utan han gav dem löftet att de en dag återigen skulle bli förenade i hans vänskap. Läs mer

Rosenkransen – de kristnas hjälp i striden

År 1214 plågades södra Frankrike av den heretiska sekt som brukar kallas för katarer eller albigenser. Katarerna ville bland annat avskaffa äktenskapet och förledde människor att ha förhållanden utan att vara gifta. S:t Dominikus, som levde vid denna tid, plågades mycket vid tanken på hur många människors själar som gick förlorade på grund av detta. Därför bad han oupphörligt under tre dagar och tre nätter och gjorde bot för att få veta hur man skulle kunna bekämpa katarernas villolära. Då visade sig Jungfru Maria för honom och sade att hon skulle berätta för honom vilket vapen den heliga Treenigheten vill använda sig av för att reformera världen. Hon fortsatte: Läs mer