Om personen, sociala relationer och äktenskaplig kärlek

I posten Att ersätta Guds ordning med personens värdighet försökte vi förklara hur moderna moralfilosofer inte längre utgår från vad som är gott och ont för människan enligt den naturliga lagen, dvs. enligt den objektiva, av Gud givna ordning som framgår av den mänskliga naturen och dess inneboende naturliga inriktningar eller ändamål. I stället försöker de i Immanuel Kants efterföljd finna en ny grund för moralen genom att utgå från ”personen” och dennes ”värdighet”. I Sverige talar man, troligen på grund av en felöversättning, ofta om ”värde” i stället för ”värdighet”, jämför t.ex. det överallt förekommande slagordet om ”allas lika värde”.

Som vi tog upp i den tidigare posten har i kyrkliga kretsar anhängare av den s.k. personalismen gjort liknande försök att ersätta eller ”komplettera” den naturliga lagen. Personalisterna tror att det blir lättare för ”moderna människor” att ta till sig den kristna moralen om man börjar tala mer om ”personens värdighet” och mindre om att det finns en av Gud inrättad naturlig ordning för människan.

Sedan vi hade publicerat den tidigare posten blev vi kontaktade av en läsare som berättade att hon vanligtvis brukar förstå allt vi skriver, men detta om Kant och personalismen tyckte hon var mycket svårbegripligt. Vi vill därför göra ett nytt, lite mer fördjupat försök att förklara vad personalismen handlar om. Men vi måste också påpeka att denna läsare inte alls är ensam om att uppfatta det personalistiska systemet som svårbegripligt, vilket sannolikt beror på att det är fråga om ett konstruerat och artificiellt system som står i strid med den naturliga ordningen. Läs mer

Att ersätta Guds ordning med personens värdighet

Enligt Katolska kyrkans traditionella filosofi, den thomistiska filosofin, kan människan med hjälp av sitt förnuft få kunskap om den objektiva verkligheten. Människan kan också med säkerhet sluta sig till att Gud existerar och att det finns en övergripande objektiv ordning i själva skapelsen. Vad som är objektivt gott och ont kan människan komma fram till genom att studera denna naturens ordning, en ordning som också kallas för den naturliga lagen. Genom att studera den mänskliga naturen och dess av Gud givna naturliga inriktningar, dess ändamål, kan människan få kunskap om hur hon ska leva för att kunna bli lycklig. Människans yttersta ändamål, hennes yttersta goda, är inte människan själv utan Gud (se gärna denna post för en utförligare förklaring av den naturliga lagen).

Mycket av den moderna filosofin däremot utgår från 1700-talsfilosofen Immanuel Kants tänkande. Kant förnekade att människans förnuft kan komma fram till någon kunskap om ”tinget i sig”, dvs. om den objektiva verkligheten. Enligt Kant är det därför inte möjligt för människan att komma fram till någon kunskap om den mänskliga naturen, och denna natur innehåller inte heller några ändamål som människan bör sträva efter att uppnå. Därmed ryckte Kant alltså bort själva grundvalen för den naturliga lagen. Enligt kantiansk etik bör människan i stället handla för att ”i sin person upprätthålla mänskligheten i dess värdighet”. Människan ska vara autonom, ska vara sin egen lagstiftare. ”Personens värdighet” ersätter Gud och den av Honom skapade naturen som utgångspunkt för moralen. Människan betraktas som sitt eget ändamål, som ett ändamål i sig själv. Läs mer

Om sann kvinnlighet

Jungfru Maria – sann hjälpare

Före syndafallet var relationen mellan kvinnan och mannen okomplicerad och god. I Bibelns skapelseberättelse kan vi läsa om hur Gud skapade kvinnan genom att först låta mannen falla i en tung sömn och sedan ta ut ett av mannens revben och bygga en kvinna av revbenet (1 Mos. 2:21-22). Den Romerska katekesen förklarar att kvinnan alltså inte är skapad från mannens fötter (för att hon skulle bli hans slav) och inte heller från mannens huvud (för att hon skulle bli hans ledare). I stället skapades hon från mannens sida för att hon skulle ha sin plats vid hans hjärta, som hans hjälpare, och ha sin glädje i hans kärlek.

Mannen hade av Gud fått en särskild auktoritet över skapelsen och också över sin hustru. Mannen var ledaren, men han utövade sitt ledarskap på ett gott och rättvist sätt, för makarnas gemensamma bästa. Kvinnan upplevde aldrig något obehag eller något förnedrande i sin ställning som hjälpare, utan kände tvärtom att det var just därigenom som hennes natur kunde komma till sin rätt och hon kunde leva ett harmoniskt och fruktbart liv som kvinna. Läs mer

Liberalismens och kommunismens strid mot kvinnan

År 1931 konstaterade påven Pius XI att liberalismen var fader till den socialism som redan då hade börjat genomtränga moralen och kulturen. Påven varnade också för att socialismens arvtagare i sin tur skulle komma att bli bolsjevismen (encyklikan Quadragesimo Anno).

Som vi tidigare skrivit om är liberalismens grundläggande kännetecken att den förkastar Gud och den naturliga lag som Han har nedlagt i sin skapelse. I Guds ställe sätter liberalismen människan och hennes frihet att göra det som hon själv vill, utan koppling till något objektivt gott eller sant. Enligt den här definitionen är även de socialistiska och kommunistiska ideologierna varianter av liberalismen, något som blir särskilt tydligt just på det moraliska och kulturella området. Det gäller t.ex. synen på mannen och kvinnan, på familjen och äktenskapet.

En av de mest inflytelserika ideologerna på detta område var Simone de Beauvoir (1908-1986), själv övertygad socialist. Hon lärde att äktenskapet är en förtryckande institution som tar död på både kärleken och sexualiteten eftersom äktenskapet förstör dessas spontanitet och frihet. Enligt Beauvoir finns det ingen avgörande skillnad mellan en hemmafru och en prostituerad, eftersom den sexuella akten för båda är ”en tjänst” som mannen betalar för. Det arbete som hustrun utför i hemmet är ”inte till nytta för kollektivet, det leder inte mot framtiden, det producerar ingenting”. Den gifta kvinna som inte yrkesarbetar lever på mannen ”som en parasit” samtidigt som hon är hans ”vasall”. Läs mer

Om mannens och hustruns äktenskapliga samliv

För en tid sedan frågade en läsare oss vad Katolska kyrkan egentligen säger när det gäller det äktenskapliga samlivet mellan mannen och kvinnan. Om vi börjar från början så lär oss den Romerska katekesen att sexuellt umgänge, som alltid är syndfullt utanför äktenskapet, är något rätt och hedervärt inom äktenskapet. Det äktenskapliga samtycket, alltså när makarna säger ja till varandra under vigselakten, innebär just att makarna ömsesidigt ger och tar emot rätten till den andres kropp när det gäller den sexuella akten. Katekesen lär oss också att makar ska älska varandra med en speciell, helig och ren kärlek, och inte på det sätt som äktenskapsbrytare älskar varandra.

Vad katekesens ord närmare innebär har S:t Frans av Sales beskrivit i ett avsnitt i boken Filotea – En vägledning till andligt liv. För att bättre kunna förklara vissa särskilda frågor om makarnas samliv jämför S:t Frans med vad som gäller för att äta och för de njutningar som är förbundna med maten. Läs mer

Två vanliga missuppfattningar om kärlek

I vårt liberala samhälle finns det två vanligt förekommande men mycket skadliga missuppfattningar om vad kärlek innebär. Den första missuppfattningen är att kärleken är en känsla. Det är förvisso sant att kärleken ofta är förenad med en känsla, att man känner något alldeles speciellt för den som man älskar, t.ex. för sin maka eller make eller för sina barn. Men denna känsla utgör inte själva kärleken.

S:t Thomas av Aquino har förklarat att kärleken inte sitter i känslorna, som ju kan komma och gå, utan i viljan. Att älska någon betyder att vilja det bästa för den människan, först och främst hennes andliga bästa, alltså att hon ska få vara lycklig med Gud, och sedan också allt som är inriktat på denna lycka. Det sistnämnda innebär en önskan om att den som man älskar ska få leva sitt liv på ett gott sätt i enlighet med Guds bud, något som också omfattar de materiella ting som är nödvändiga eller nyttiga för att kunna leva ett sådant gott liv. Denna äkta kärlek som S:t Thomas beskriver har alltid en praktisk konsekvens, dvs. den är effektiv, inte sentimental. Den uttrycks i handling. Makar uttrycker sin kärlek genom de tusen olika praktiska tjänster som de gör för varandra, men också genom att ge varandra råd, tröst och stöd, och genom att be för och förlåta varandra. Läs mer

S:t Paulus om hur mannen och hustrun ska vara mot varandra

Det finns ett avsnitt i Nya Testamentet i Bibeln som liberala teologer anstränger sig extra mycket för att försöka omtolka så att det bättre ska passa för ”den moderna människan”. Avsnittet ingår i ett brev av S:t Paulus och har underrubriken Äkta makars inbördes plikter (Ef. 5:22-33). Vi citerar ur S:t Paulus brev:

Ni hustrur, underordna er era män, så som ni underordnar er Herren. Ty mannen är hustruns huvud, liksom Kristus är Kyrkans huvud (…). Och liksom Kyrkan underordnar sig Kristus, så ska också hustrurna i allt underordna sig sina män.

Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat Kyrkan och utgivit sig själv för henne (…). Så ska också männen älska sina hustrur som sina egna kroppar. Den som älskar sin hustru, han älskar sig själv. Ty ingen har någonsin hatat sitt eget kött, i stället när och omhuldar man det, liksom Kristus gör med Kyrkan.

Läs mer

Svårigheter i äktenskapet – om offer och meningsfullt lidande

Det var genom sitt offer på korset som Jesus Kristus, världens räddare och Konung, besegrade djävulen och döden. Det är från korsets trä som Jesus Kristus regerar över världen. Offret är därför något djupt kristet, något djupt katolskt. Den kristna civilisationen, kristenheten, kan inte tänkas utan offer.

Den katolska religionen bygger på det faktum att våra handlingar och våra lidanden kan vara förtjänstfulla. Den kristne kan offra sina lidanden till Gud och på så sätt dela Kristi egna lidanden. Därigenom förvärvar den kristne förtjänster som bidrar både till hans egen och till världens omvändelse och räddning (detta förklaras utförligare här och här). En katolik vet att hans lidanden tjänar ett syfte och därför kan han även i de svåraste prövningar ha en glädje i sitt hjärta. I detta faktum finner vi den katolska trons djup och skönhet.

Om vi upphör att förena våra lidanden med Kristi lidanden kommer våra liv inte längre att ha någon mening. Vi kommer då att skapa ett uppslukande tomrum i våra liv, ett tomrum som riskerar att förgöra oss. Om vi tror att våra mödor och plågor saknar betydelse för vår egen och för världens frälsning, till vad nytta skulle det då vara att leva och verka på jorden? Allt som då återstår för människan skulle vara en meningslös jakt efter världslig framgång, efter njutningar och nöjen. Läs mer

Mannens ledarskap i familjen

Heliga familjen i S:t Josefs verkstad

Ett område där vi har fått flera synpunkter och frågor från läsare är den katolska läran om mannen som ledaren i familjen. Den traditionella katolska läran är mycket tydlig på den här punkten, vilket framgår av de uttalanden från katekesen och från olika påvar som vi har gått igenom i posten Den kristna familjens hierarkiska ordning. Men idag har liberalismens och feminismens falska jämlikhets- och jämställdhetsideal lett till att ord som ledarskap och lydnad, överordning och underordning nästan helt har förlorat sin ursprungliga betydelse. Många förstår inte längre innebörden av sådana ord utan förknippar dem med despotism och slaveri, förnedring och utnyttjande. En del jämför till och med den katolska läran på det här området med det förtryck av kvinnor som förekommer inom islam. Läs mer

Om att ångra barn och om syftet med att få barn

Under senare tid har Svenska Dagbladet haft en artikelserie med rubriken Ångra föräldraskapet. Några av de medverkande har varit ensamstående mödrar och berättar om vilka påfrestningar det har inneburit att ensam uppfostra barn (16 sept. 2015). Att en kvinna tycker det är mycket svårt att vara ensamstående mor är förstås inte något underligt. Enligt den naturliga ordningen har det aldrig varit meningen att kvinnan ska vara utlämnad åt att ensam, utan hjälp av barnets far, ta hand om sina barn. Det oupplösliga äktenskapet, med dess enhet och trohet mellan makarna, är instiftat bland annat just för att tillförsäkra kvinnan det stöd från en man som hon behöver som mor (vi har skrivit närmare om äktenskapets innebörd här). Läs mer

Egoismens triumf – assisterad befruktning för ensamstående

Enligt den naturliga lagen har barn en naturlig rätt till både sin fars och sin mors beskydd och omsorg. Barn är inte en handelsvara. De är mänskliga varelser som kan nå sin fulla utveckling och mognad endast i en specifik typ av omgivning, en omgivning där det finns en far och en mor. Att förneka barnet dess far eller mor är att orsaka det en irreparabel skada. Och inte enbart barnet självt kommer att ta skada, utan även samhället i stort.

En del menar att barn har det bra om de bara får kärlek, och att barn därför lika gärna kan växa upp i andra familjekonstellationer än den traditionella familjen med en biologisk far och en biologisk mor. Men barn är psykologiskt utformade så att de behöver mer än kärlek. En människa behöver veta varifrån hon kommer för att kunna förstå vem hon är. För ett barn representerar dess far och dess mor barnets ursprung eller genealogi. Barn behöver en tydlig och sammanhängande genealogi för att kunna relatera till världen runt omkring och finna sin plats i det samhälle där de en dag måste utforma sig ett eget liv. Läs mer

Kristet äktenskap kontra polygami eller månggifte

Efter att ha legaliserat skilsmässor och drivit igenom lagstiftning om s.k. könsneutrala äktenskap verkar det senaste liberala projektet nu vara att införa vad som tydligen kallas för ”antalsneutrala” äktenskap, dvs. polygami eller månggifte. Enligt liberal uppfattning är nämligen ”den godtyckliga normen monogami”, dvs. att man bara får gifta sig med en person, diskriminerande gentemot de individer som önskar gifta sig med flera personer. Lagstiftning som tillåter polygami förespråkas redan av många politiska ungdomsförbund, av partiet Feministiskt initiativ samt av politiker inom Centerpartiet genom ett för några år sedan presenterat förslag till idéprogram (som dock inte antogs). Läs mer

Abort ur ett psykologiskt perspektiv

Det kanske viktigaste kravet på det idealsamhälle som förespråkas av liberaler och feminister är att människorna där har ”rätten” att från tidig ålder och utan några moraliska begränsningar ägna sig åt alla de naturliga och onaturliga sexuella handlingar som de kan känna lust till för stunden, s.k. fri sexualitet. För kvinnans del betraktas detta som en ”frigörelse”, en ”rätt till självbestämmande” och, förstås, som en äntligen uppnådd ”jämställdhet” med mannen. Men i själva verket är det fråga om ett utnyttjande av kvinnan i en omfattning som aldrig tidigare har förekommit i det kristna Västerlandets historia. Kvinnan har förlorat sin rätt till respekt och integritet, sin rätt till en trogen och ansvarstagande kärlek. I stället har hon reducerats till ett utbytbart redskap för att tillfredsställa mannens sexuella begär. Hennes förmåga att bli mor, den höga värdighet som hela hennes kvinnliga natur är inrättad mot, har under större delen av hennes liv förvandlats till något besvärande och hotfullt, till något som hon måste underkuva med alla medel. Det enda vederlag hon har fått för allt som hon har förlorat, den enda ”belöning” som liberalerna och feministerna erbjuder henne, är möjligheten till en destruktiv och hedonistisk upplevelse av sexuell njutning. Läs mer

Den kvinnliga naturens andra beståndsdel: Sponsa

Ett sätt för en kvinna att bättre kunna förstå sin natur och kallelse är att utforska de tre separata men kompletterande beståndsdelar som hennes natur består av: kvinnan som virgo, jungfru, kvinnan som sponsa, brud och kvinnan som mater, mor. Kvinnan som virgo, jungfru, är kvinnan betraktad utifrån hennes innersta väsen, vilket vi har skrivit utförligare om i en tidigare post. Man kan säga att kvinnan som jungfru utgör själva grundvalen för hela hennes uppdrag och kallelse. Kvinnan som sponsa, brud, framträder sedan när hon har utvecklat sina fysiska och mentala krafter så att hon kan hänge sig helt och ge sitt definitiva ja-svar till den som hon älskar, i äktenskapet eller, som den totala gåvan av sig själv, till Kristus.

Även här vill vi börja med att utgå från kvinnors faktiska erfarenheter och känslor. Vi kan då lägga märke till att även en ung flicka ofta drömmer om sin framtid. Den unga flickan älskar vår kulturs traditionella berättelser om prinsessan som blir räddad av prinsen och sedan gifter sig med honom, om riddaren som slåss för sin dam och vinner segern. Flickans drömmar kan visserligen ta sig ytliga uttryck, som t.ex. en önskan om att klä sig i rosa prinsessklänning, men de härstammar från något djupt och värdefullt i henne, från en första aning om hennes natur som brud, en första längtan efter att få bli någons älskade, någons livsledsagarinna. En annan erfarenhet vi kan lägga märke till är att för en flicka tar ofta familjelivet och den känsla av trygghet som hon upplever i sin familj större plats i hennes liv och är av större betydelse än vad det är för en pojke. Läs mer

Vägra offra till genusideologins avgud

Under senare tid har det förekommit en del medierapportering om att Katolska kyrkan kan komma att ändra sin syn på skilsmässa, liksom synen på sexuell sammanlevnad före äktenskapet och på homosexuella handlingar. Visserligen är det helt felaktigt att tro att Kyrkans lära på det här området någonsin skulle kunna förändras, men däremot stämmer det att vissa biskopar och kardinaler har gjort uttalanden med innebörden att en sådan förändring skulle vara både möjlig och önskvärd. Tidskriften Polonia Christiana har nyligen (2014-11-05) publicerat en intervju med den katolske biskopen Athanasius Schneider där vi får hjälp att förstå hur vi ska förhålla oss till den här typen av uttalanden från kyrkliga företrädare. Läs mer

Att sätta Kristus först och finna sin lycka i Honom

Efter vår förra post om kvinnan som virgo, jungfru, fick vi ett mail där en kvinnlig läsare med viss skämtsamhet och ironi ifrågasatte vårt påstående att ”människan är skapad för Gud och finner sin lycka bara i Honom”. Vi skulle därför vilja förklara denna utsaga lite bättre, och också försöka beskriva hur viktigt det är för en kvinna att hon i sitt eget liv sätter Gud först, sätter Kristus först, oavsett om hon är gift eller ogift. Läs mer

Far, mor och barn – länkar i Kyrkans kedja

När det gäller det övernaturliga liv som den kristne har fått genom dopet finns det inte någon skillnad mellan mannen och kvinnan, mellan barnet och den vuxne. Alla har på samma sätt i dopet fått del av den heliggörande nåden och har blivit upptagna som Guds barn genom Jesus Kristus. Alla döpta som är medlemmar av Kristi kyrka är därför ett i Kristus (Gal. 3:26-28).

Däremot är det så att Kristi kyrka på jorden är utformad som ett synligt samhälle och inom det samhället finns en särskild, av Gud inrättad ordning, en ordning som skulle kunna jämföras med en hierarkiskt ordnad kedja. Den första länken i Kyrkans kedja är Jesus Kristus själv, han som är huvudet för Kyrkan. Kristus undervisar sin Kyrka och livnär henne genom sin nåd, men som överhuvud förväntar han sig också att Kyrkan ska lyda honom och utföra hans vilja. Samtidigt var Kristus själv under sitt liv på jorden underordnad och fullkomligt lydig mot sin Fader i himmelen. Det var genom Kristi fullkomliga lydnad som han kunde utföra Guds kärleksfulla plan för att rädda människorna. Kristi storhet, det mest värdefulla i hans liv, består just i hans lydnad gentemot sin Fader. Kristus, som själv var Gud, ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. Och därför har Gud Fadern upphöjt honom över allting (Fil. 2:5-11). Läs mer

Den moderna kvinnans slavinneliknande situation

I en av Philotheabloggens första poster (Delad föräldraledighet – ett feministiskt förtryck) citerade vi signaturen ”Freddan” som i en insändare till Lokaltidningen Mitt i klagade över att ”mammor vägrar dela på ledigheten”. Nyligen har motsvarande uppfattning framförts mera utförligt i en artikel i Svenska Dagbladet den 17 mars 2014. Artikeln innehåller en intervju med den pappaledige Manne Forssberg som bl.a. uttalar följande: ”Fortfarande finns det kvinnor som tycker att de har rätt till längre ledighet. Hon har burit barnet i nio månader och hon har fött fram det. Nu ska hon njuta frukten av det hårda arbetet. Här är det viktigt att mannen inte viker sig”. Manne Forssberg konstaterar också med beklagande att ”Män har nog ofta dåligt samvete för att deras älskade har gått igenom en lång och kanske jobbig graviditet och därefter en förlossning. De ligger på minus. Då är man kanske inte så stark i förhandlingen om vem som har rätt att ta ut mest ledighet”. Manne Forssberg medger dock utifrån sin egen erfarenhet som far till ett nyfött barn att framför allt med tanke på amningen så är det ”nog lite speciellt med mödrar och spädbarn”. Men denna insikt hindrar honom inte från att tänka att om han och barnets mor i stället hade bestämt sig för att flaskmata och turats om att vara hemma med barnet varannan dag så ”hade det blivit på ett annat sätt”. Läs mer

Den kristna familjens hierarkiska ordning

Som vi har tagit upp i en tidigare post är det nästan omöjligt för oss som lever idag att förbli opåverkade av den liberalistiska och feministiska propaganda som vi har blivit indoktrinerade med allt sedan barndomen. En följd av detta är att många av oss automatiskt och med all kraft tar avstånd från varje antydan om att det kan finnas en gudomligt inrättad ordning som inte utmärks av total jämlikhet och jämställdhet på alla områden. En av de frågor som därför är mest svårförståelig för den s.k. moderna människan är Katolska kyrkans traditionella lära om den hierarkiska ordningen inom familjen. Läs mer